Demokrati för de yngsta kräver tid och kunskap

Att fånga barns funderingar kring demokratiska frågor kräver både tid och kunskap hos förskolläraren. Det konstaterar Marina Lundkvist som forskat om hur demokratiska värden kommer till uttryck i förskolan i Svenskfinland.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetar som förskollärarutbildare vid Helsingfors universitet och har genom hela mitt yrkesliv ägnat mig åt demokratifrågor. Barn och barns rättigheter ligger mig särskilt varmt om hjärtat och jag fascineras av barns sätt att uttrycka sig för att bli sedda och hörda.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur demokratiska dimensioner kommer till uttryck i mötet mellan barn och pedagoger i förskolan. Jag har videofilmat barn i åldrarna 1–5 år och förskollärare på fem daghem i fem olika orter i Svenskfinland. I min analys har jag brutit ned demokratibegreppet till fyra lärandeobjekt, delaktighet, ömsesidighet, respekt och jämlikhet. Fokus i studien är hur barnen själva initierar dessa olika demokratiska aspekter och hur de vuxna responderar. Men också hur pedagogerna problematiserar kring demokratiska frågor.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att förskollärare inte alltid är medvetna om eller tar tillvara på tillfällen då barnen själva initierar frågor som rör demokratiska värden. I mitt material har jag många sekvenser som skulle vara helt ypperliga för en vidare diskussion i ämnet men tillfällena tas inte tillvara av pedagogerna. Det är ofta små vardagliga situationer men andra saker och händelser konkurrerar om uppmärksamheten. En episod visar hur en pojke blir tillsagd av en förskollärare för att han lekt på ett område där de inte fick vara. Men när pojken hänvisar till att han först faktiskt frågat en annan förskollärare som gett tillåtelse, lyssnar inte förskolläraren. Varpå pojken står kvar och säger ”jamen, jag frågade ju…” Som vuxen inser man att förskollärarna inte är helt ense om var barnen får leka och inte. Situationen hade kunnat vara ett bra tillfälle för gemensam diskussion med barnen om var de ska få leka i försättningen. Barn har definitivt kapacitet för att förstå de här frågorna.

– Det finns också flera goda exempel på hur förskollärarna lyssnar in och skapar delaktighet med barnen. En fin sekvens är när en förskollärare hjälper en liten kille på knappt två år att komma loss med sin fot som fastnat i stolen. Här frågar förskolläraren om barnet vill ha hjälp, och hur han tycker att vi ska göra, kanske förskolläraren ska försöka lyfta? Barnen kan inte säga mer än ett par tre ord men det uppstår ett resonemang mellan de två. När pojken slutligen kommit loss, säger han, ”tack, tack”.

– Sammanfattningsvis visar resultaten att frågor kring demokrati kräver tid. Men också kunskap och verktyg hos förskollärare för att kunna fånga de tillfällen som dyker upp.

Vad överraskade dig?

– Jag blev inte direkt överraskad men resultaten visar att förskolan i Svenskfinland inte har något större fokus på demokratiska värden. Det bekräftar att man måste arbeta mer systematiskt kring demokratiska värderingar och bemötande.

– Överlag tror jag att Sverige av tradition har haft och har ett större fokus på demokratiska frågor. Här i Finland har kunskapsfrågorna prioriterats, kanske är det dags att problematisera demokratiska aspekterna.

Vem har nytta av dina resultat?

– Självklart alla som arbetar med barn och inom förskolan. Men jag tror och hoppas att de kan vara till nytta för alla som är intresserade av frågor som rör demokratiska värderingar.

Susanne Sawander