Haltande historieundervisning på gymnasiet

Det är en stor skillnad mellan historieundervisningen på gymnasiet och det historieämne som beskrivs i kursplanerna. Lärarna behöver tid och fortbildning för att få med alla delar av ämnet, konstaterar David Rosenlund.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har en bakgrund som historielärare. En svårighet i min lärargärning var att hantera vad som skilde de elever som var bra på historia och de som var mindre bra. Ur det väcktes mitt intresse för bedömning i historieämnet, kursplaner, kunskapskrav och betygskriterier.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om hur historieämnet hanteras på gymnasiet i Sverige. Det handlar om tre olika aspekter av historieämnet: det historiska innehållet, den historiska metoden, det vill säga hur man arbetar med att skapa historisk kunskap, samt hur man kan använda historiekunskaper för att förstå sin egen tid. Jag har undersökt hur de tre olika aspekterna syns i kursplaner, i lärares bedömningsmaterial och hur eleverna gör för att hanterar de tre delarna.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Jag vill lyfta fram två resultat som jag tycker är viktiga. Det ena är att det är en stor skillnad mellan hur ämnet hanteras i klassrummet och det historieämne som skrivs fram i kursplanerna. Lärarna fokuserar i princip endast på det historiska innehållet och nästan inget på de andra delarna, som den historiska metoden och historisk orientering. Som båda finns med i kursplanerna.

– Jag har inget svar på varför det ser ut så, men min hypotes är att det är svårt att få med de bitarna. Lärarna antyder i intervjuerna att de är medvetna om diskrepansen och att de gärna skulle vilja förändra sin undervisning – men att de saknar den utbildning, eller fortbildning som krävs för att driva historieämnet i den riktningen.

– Det andra resultatet som jag vill lyfta fram är att det är oerhört viktigt att eleverna får tid och möjlighet att tillgodogöra sig ett historiskt innehåll och att de får träna på hur man utnyttjar sina historiekunskaper när man ska sätta in något i ett historiskt sammanhang och när man ska förstå sin egen samtid.

Vad överraskade dig?

– Att en stor andel av eleverna hade problem med att hantera det historiska innehållet. Både att de inte hade så mycket kunskap om det som behandlades i den uppgift jag gav dem, men också att många hade problem med att använda de kunskaper i historia de hade tillgängliga i relation till den historiska metoden och temporal orientering. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att historieundervisningen bör få större utrymme på gymnasiet.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som är intresserade av historieundervisning, till exempel kursplaneförfattare, historielärare och historielärarstudenter.

Åsa Lasson