Konflikter inget hinder för utveckling

Strategier för skolutveckling ger något att utgå ifrån och att ställa egna idéer och reflektioner mot. Det ger ett stöd i förbättringsarbetet, oavsett om skolpersonalen är överens eller ej, visar Katharina Jacobsson i sin forskning.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag vill förbättra för elever. Det har hela tiden varit en drivkraft när jag jobbat som lärare, specialpedagog, rektor och universitetslärare. Forskning visar att skolor inte alltid når önskat resultat med sitt förbättringsarbete, trots att det läggs ned mycket tid och energi. Så jag ville sätta processen i fokus och förstå vad som händer när skolors personal strävar efter utveckling.

Vad handlar avhandlingen om?

– Det är en processtudie som beskriver hur två skolor, en F-9 skola och en gymnasieskola, arbetade med ett planerat förbättringsarbete under fem år. Båda skolorna ingick i ett forskningsprojekt där en strategi för skolutveckling prövades.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– När skolorna jobbade med sin strategi växte det fram egna idéer om vad som behövde förbättras. Det var de idéerna som ledde till utveckling och skapade något nytt. Arbetet med strategin förmådde inte skapa den utveckling det var tänkt. Däremot var det en förutsättning, eller en pådrivande kraft, för att skolaktörernas kreativa processer och egna idéer skulle aktiveras. Studien visar hur olika mekanismer påverkar arbetet och ger en teoretisk förklaring och möjlighet att förstå vad det är i människors handlingar som påverkar en förbättringsprocess.

Vad överraskade dig?

– Det var intressant att processer som präglades av såväl samsyn som av konflikt kunde föra arbetet framåt. Att utgå från strategier hjälpte skolorna att få igång förbättringsarbetet och var även något att ställa egna reflektioner och idéer emot. Konflikter är inget som rektorer behöver vara rädda för – olika åsikter kan vara en utgångspunkt för arbetet, snarare än ett problem.

Vem har nytta av dina resultat?

– Personal inom skolor som vill förbättra sin verksamhet. Framför allt rektorer, men även förstelärare och specialpedagoger. Med ökad kunskap kan de ha ett mer medvetet förhållningssätt och större möjligheter att leda skolförbättringsprocesser.

Annika Larsson Sjöberg