Så påverkar självreglering skolprestationer

Vissa basala självregleringsförmågor blir viktiga tidigt i skolan, medan andra blir viktiga först senare. Det skulle vara värdefullt för lärare att få en ökad förståelse för självreglering hos barn, menar Håkan Andersson som disputerat i ämnet.

 Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har länge varit intresserad av psykologi. När jag började med den första studien, om hur bra barn kan hantera mental ansträngning och hur detta relaterar till senare anpassning, blev jag mer specifikt intresserad av självreglering, det vill säga hur barn kan kontrollera sina tankar, känslor och beteenden.

 Vad handlar avhandlingen om?

– Hur olika former av självreglering påverkar skolprestation och senare anpassning, som yrkesframgång och utbildningsnivå. Jag har arbetat både med svenska och amerikanska data. De amerikanska data som samlats in var från yngre barn, tre till tio år, och de svenska var baserade på barn som följdes från tioårsåldern till vuxen ålder.

 Vilka är de viktigaste resultaten?

– Dels att betydelsen av självreglering börjar tidigt. Redan vid tre års ålder relaterar förmågan att fokusera uppmärksamhet till hur barn presterar i förskolan och i senare skolår. Dels att olika typer av självreglering är viktigt vid olika tidpunkter. Förmågan att fokusera på en uppgift är viktigt tidigt och den förmågan fortsätter att ha betydelse. De som är duktiga redan i treårsåldern på att fokusera sin uppmärksamhet får en fördel när de börjar skolan, som finns kvar när barnen är tio år. Att kunna skjuta upp belöning blir däremot viktigt först senare. Den förmågan påverkar inte skolprestationen förrän någonstans mellan sex- och tioårsåldern.

– Huvudbudskapet är att vissa basala självregleringsförmågor blir viktiga redan tidigt i skolan, medan andra blir viktiga först senare.

 Vad överraskade dig?

– I den sista studien undersöker vi förmågan att fokusera och vara uthållig när man utför en uppgift trots att den är jobbig, det vill säga att kunna hantera mental ansträngning. Hur väl ungdomar vid 13-års ålder kan hantera detta påverkar deras senare anpassning i form av utbildningsnivå och yrkesframgång. Det var överraskande att en sådan förmåga i trettonårsåldern var viktigare för senare anpassning än intelligens och skolprestation. Budskapet här är att man bör ta självreglering på allvar, både hur barn kan hantera krav i skolan och för påverkan senare i livet.

 Vem har nytta av dina resultat?

– Till exempel lärare. Det skulle kunna vara värdefullt att informera om vilka olika typer av självreglering det finns och hur man kan påverka dem. Helst bör man få in det i lärarutbildningen.

 Hur skulle man kunna jobba med detta i skolan?

– Det är definitivt ett intressant område att fortsätta forska på. Det skulle vara väldigt intressant att testa olika interventioner riktade mot barns självreglering i samarbete med lärare. Tidigare forskning har visat att en intervention har som bäst effekt när lärarna har en aktiv roll i genomförandet.

Gunilla Nordin