Karin Berg: ”Länge leve ­leken!”

ll kunskap börjar med lek. I konsten finns alltid lekinslag, liksom i forskningen, men det bör finnas ett lekmoment i all verksamhet.”

Det är studiedag och Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria, håller inspirationsföreläsning för lärarna på min skola. Han talar om att all kunskapsinhämtning innehåller både lust och motstånd och om hur motståndet blir lättare att övervinna om det finns lust, fantasi och lek. Det är lärarens plikt att både väcka lust och bjuda på motstånd. Lärande fungerar inte med bara det ena eller andra. Effektivt lärande utgår från lusten, menar han, och avslutar: ”Jag hoppas att jag aldrig slutar leka och vara nyfiken.”

I Sverige har de politiska diskussionerna om skolan gått åt helt motsatt håll. Det talas om kunskap, betyg och olika mätmetoder, sällan om lärande eller lust att lära. Vid olika fikabord runt om i Sverige pratas det med förakt om ”flumskolan” och dess lärorika, lustfyllda lekar. Och fastän OECD:s Pisa-undersökning visar att allt fler elever finner skolan meningslös och lustbefriad, så trummas det på om att skolan behöver mer motstånd och mindre lek, trots att det är just balansen som är så viktig.

Jag tänker på mina barns förskola där vi har haft förmånen att ha våra tre barn i snart elva år. Där bjuder förskollärarna med jämna mellanrum till föräldramöten på temat lek. Första gången jag skulle gå på ett sådant möte var jag skeptisk. Mötet skulle handla om vikten av att barn fick lära sig att leka, utveckla leken och leka klart. ”Barn har lekt i alla tider, inte behöver de lära sig att leka”, tänkte jag.

Jag kunde inte ha haft mer fel.

De skickliga lärarna på barnens förskola visade snart att gymnasieläraren hade en hel del att lära av förskolläraren. Det finns en enorm kraft i leken, och lyckas man fånga den kraften kan ett barn lära sig vad som helst.

Som lärare på förskolan står du mitt i barnens lekar. Då gäller det att våga vila i det och fånga upp vart leken är på väg, föra den vidare och låta verksamheten utgå därifrån. Då lär barnen sig inte bara, de lär sig också hur de lär.

Därför blir jag glad när jag hör Sven-Eric Liedmans föreläsning. Han behövs som motvikt till alla de röster som nu höjs om att barnen i förskolan mer och mer ska närma sig skolan och ha regelrätta lektioner med katederundervisning.

Vi borde tänka tvärtom.

Det är dags att vi börjar ta vara på förskollärarnas unika kompetens. För all kunskap börjar med lek.

Karin Berg är gymnasieläraren som tröttnade på skolpolitiken och ständiga nedskärningar. Hon gjorde en film som visade hur detta skulle påverka hennes elever. Filmen ledde till en tv-debatt med skolministern och ett seminarium i riksdagen.

Vid sidan av arbetet på Schillerska gymnasiet driver hon tankesmedjan Skolsmedjan, som främst arbetar för en likvärdig skola och en lärande skolorganisation. Karin bloggar och twittrar under pseudonymen Fröken Bagare.

Krönikan är publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 1/2015. Läs mer om magasinet här!