Supporting communication in schools for students with intellectual disability. Augmentative and alternative communication and partner strategies

Abstrakt

Kommunikation är en grundläggande rättighet och en viktig aspekt för livskvalitet, vänskap, och lärande, särskilt för elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF). Elever med IF möter ofta utmaningar med att kommunicera, och skolpersonal har en central roll i att stödja deras kommunikationsutveckling. Tidigare forskning visar dock att skolpersonal kan ha begränsade kunskaper och färdigheter när det gäller användning av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), dvs. kommunikationsstöd för förståelse och/eller uttryck, vilket påverkar elevernas möjligheter att utveckla sitt språk och sina kommunikationsfärdigheter.

Syftet med denna avhandling var att undersöka kommunikationen i klassrumsaktiviteter med elever och personal i svenska anpassade grundskolor samt att undersöka möjliga förändringar över tid i relation till en insats riktad till kommunikationspartners, AKKtiv Kompis, som utbildar skolpersonal i användning av kommunikationsstrategier.
AKKtiv Kompis innefattar responsiva strategier (”att uggla”), miljömodifierande strategier (”att räva”) och pekprat, där personalen använder AKK i kombination med tal. Insatsen hade en universell ansats och riktade sig till alla elever i klassrummet.

De specifika målen för avhandlingen var att (a) undersöka turtagning och kommunikationssätt hos både elever och personal under gruppaktiviteter i anpassade grundskolor, (b) undersöka hur lärare använder responsiva strategier och pekprat som en del av en universell klassrumsansats efter att de deltagit i AKKtiv Kompis, samt (c) undersöka hur insatsen påverkar elevernas antal turer och användning av bildbaserad kommunikation.

Studien genomfördes genom videoobservationer av klassrumsaktiviteterna samling och fri aktivitet i klassrummet. Totalt deltog 33 elever och 30 skolpersonal från sju skolor i studien. Datainsamlingen skedde vid tre tidpunkter: före insatsen, efter insatsen och vid en uppföljning sju månader senare. Analysen fokuserade på turtagning (initiativ och respons) och användningen av olika kommunikationssätt (till exempel tal, bilder, TAKK (teckenspråkstecken), talande hjälpmedel). Lärarnas användning av responsiva strategier mättes med Responsive Augmentative and Alternative Communication Style scale (RAACS), och frekvens av pekprat (när personalen pekade på bilder samtidigt som de talade). Vidare noterades hur många samtalskartor som fanns tillgängliga i klassrummen.

Resultaten innan personalen deltog i AKKtiv Kompis visade att personalen dominerade interaktionerna genom att både initiera och svara mer än eleverna, särskilt under samling. Eleverna använde mer AKK när personalen också gjorde det. Användningen av AKK var dock begränsad under fri aktivitet, där personalen främst använde tal och elever främst fysisk manipulation. Talande hjälpmedel användes inte alls under fri aktivitet, och sparsamt under samling.

Lärarna kunde använda kommunikationspartnerstrategierna i klassrummet, på det sätt som de lärt sig i insatsen. Efter insatsen ökade lärarnas användning av responsiva strategier och pekprat, men det fanns viss variation i användning mellan de olika lärarna. De som deltagit på en uppföljningsträff med fokus på insatsen använde mer strategier vid uppföljning än den lärare som inte deltagit. Eleverna ökade antalet turer och sin användning av bilder efter insatsen.

En viktig slutsats i avhandlingen är att personalens användning av responsiva strategier och pekprat, samt tillgång till samtalskartor, tycks påverka elevernas kommunikation. Resultaten tyder på att skolpersonalens användning av kommunikationsstrategier kan ökas genom insatser som AKKtiv Kompis, och att dessa förändringar kan leda till en ökning i elevernas användning av bildbaserad kommunikation och antal turer i interaktion.

Det faktum att personalens användning av AKK var lägre under fri aktivitet tyder dock på att det finns utmaningar i att implementera AKK i mer spontana sammanhang, vilket kan kräva ytterligare stöd och utbildning.

En annan viktig aspekt är att även om den universella ansatsen hade positivt inflytande hos majoriteten av eleverna, visade sig vissa elever, särskilt de med lägre språkförståelse, behöva mer individanpassat stöd. Detta visar på behovet av en kombination av universella och individanpassade insatser för att möta behoven hos elever med varierande grad av kommunikationssvårigheter.

Abstract in English

Communication is essential for social closeness, educational success, and quality of life. For students with intellectual disability (ID), communication is often challenging due to limitations in intellectual functioning and adaptive behavior. This thesis explores turn-taking and the use of augmentative and alternative communication (AAC) in schools for students with ID. It also examines a communication partner intervention, the AKKtiv ComPal.

The participants included 33 students with ID and 30 school staff members from seven schools. Data were collected through video observations of structured (circle time) and unstructured (leisure time) group activities at three time points: pre-intervention, post-intervention, and follow-up. Data were also collected to assess students’ communicative skills and limitations.

A cross-sectional design was used to examine classroom communication, and multiple case studies examined intervention applications and changes over time. Turn-taking and communication modes of students and staff were analyzed using a coding scheme developed for this thesis. Teachers’ use of responsive strategies was analyzed using the Responsive Augmentative and Alternative Communication Style (RAACS) scale. The frequency of their augmented input and the number of communication boards were also measured. Non-parametric statistical tests, descriptive statistics, and visual representations were used to analyze and present the findings.

Pre-intervention, staff dominated the classroom interactions, and AAC was used less during unstructured activities than in structured and pre-planned activities. Students used AAC more frequently when school staff also did so. Following the intervention, teachers (N = 4) used responsive strategies and augmented input more extensively. Students (N = 10) increased both their number of turns and their use of picture-based communication.

Consistent use of communication partner strategies by school staff is critical for enhancing student communication. Regular staff training and support may be necessary to address high turnover rates among support staff and to ensure these strategies are applied consistently over time. Improved access to personalized communication systems and better integration of AAC into daily activities are recommended to support students with ID effectively.