Utbildningsinsats gav bättre kommunikation i anpassad skola

Fakta

Sofia Wallin

Bor i Göteborg
Född år 1983

Disputerade 2025-01-20
vid Stockholms universitet

Avhandling

Supporting communication in schools for students with intellectual disability. Augmentative and alternative communication and partner strategies

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag har en bakgrund som specialistlogoped med fördjupning inom alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). Innan logopedutbildningen gick jag delar av lärarutbildningen och jag har också arbetat i skolmiljö. Jag skrev mitt examensarbete i logopedi om en insats som heter AKKtiv Kompis, som är en utbildningsinsats i kommunikation och AKK för personal, och det var så jag kom in på det. Men intresset för kommunikation fanns långt innan. Efter examen jobbade jag på habiliteringen, och sedan började jag jobba på Dart som är en specialistenhet för kommunikationsstöd och digital delaktighet. När det dök upp en doktorandtjänst på specialpedagogiska institutionen tyckte jag att det var ett perfekt tillfälle att fördjupa mig mer i Kompis, men framför allt i AKK kopplat till skolan.

Vad handlar avhandlingen om?

− Avhandlingen handlar om kommunikation och AKK i anpassad grundskola. Den har fokus på klassrumsaktiviteter med elever och skolpersonal, och på hur personalens kommunikation påverkar elevernas kommunikation. Vi började med att titta på hur kommunikationen kan se ut i anpassad skola. Vi tittade både på frekvens av turtagning och vilka kommunikationssätt som användes i olika situationer. Sedan gjorde vi en undersökning med Kompis för att se hur kommunikationen i klassrummet förändrades efter hand som personalen gick programmet. Först tittade vi på lärarnas användning av strategierna som ingår i Kompis, framför allt responsiva strategier och pekprat. Responsiva strategier är strategier för att locka elever att kommunicera utan att man ställer krav på dem. Pekprat handlar om hur man förstärker sitt tal genom att samtidigt peka på bilder. Slutligen tittade vi på eleverna i relation till Kompis, och på deras antal turtagningar, hur många gånger de turas om att prata och lyssna, och på hur mycket de använder bildbaserad kommunikation. 

Vilka är de viktigaste resultaten?

− När det gäller kommunikation i anpassad grundskola kunde jag se att AKK användes mycket mer under lärarstyrd samling än under fria aktiviteter som raster, av både elever och personal. Särskilt bildbaserad kommunikation användes i låg grad, nästan inte alls under den fria aktiviteten. Det verkar vara lättare att använda AKK i mer planerade aktiviteter och det tror vi beror på att det är svårare att använda AKK eller kommunikationsstöd i mer spontana samtal. Det tyder på att skolpersonal skulle behöva ännu mer stöd i hur man kan använda AKK i mer fria samtal. Poängen med AKK är ju att man ska kunna uttrycka sig fritt utifrån sina egna intressen när som helst.

− Eleverna visade sig vara mer distraherade under samling än under fri aktivitet, medan det för skolpersonal var tvärtom. De ägnade tid under den fria aktiviteten åt att till exempel planera nästa skolaktivitet, eller förbereda kommunikationsmaterial. Det innebär att ett tillfälle för kommunikation försvinner under den fria aktiviteten eftersom personalen väljer att göra någonting annat, som de också behöver göra. Eftersom eleverna var mer uppmärksamma under den fria aktiviteten och så kanske det är där man ska vara med kommunikationen.

− De viktigaste fynden är att personalen ökade sin användning av responsiva strategier och pekprat efter sitt deltagande i utbildningen. Jag kunde också se att användningen av responsiva strategier var ganska stabila över tid, men att pekprat minskade över tid för den som inte hade fått någon uppföljning. Det visar att det inte räcker med att gå en utbildning utan man kan behöva påminnas regelbundet för att kunna upprätthålla arbetssättet. Jag kunde också se att eleverna ökade sitt antal turtagningar och användning av bilder efter att deras skolpersonal deltagit i Kompis. Båda värdena visade en signifikant förändring vid jämförelse mellan innan Kompis och vid uppföljningen sju månader senare. Det är ganska lång tid efteråt, men det behövs eftersom den här målgruppen har en långsammare utveckling, och det också kan ta tid innan personalen tillämpar strategierna med eleverna.

De viktigaste fynden är att personalen ökade sin användning av responsiva strategier och pekprat efter sitt deltagande i utbildningen.

Sofia Wallin

Vad överraskade dig?

− Det som främst överraskade mig var att kommunikationen i anpassad grundskola stämde väldigt överens med hur det ser ut i andra studier när man har tittat på elever med kommunikationssvårigheter i andra länder. Det kanske inte var överraskande, men det var roligt att se att skolpersonalen redan använde mycket TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). Det känns som om det är väldigt etablerat, i alla fall i de klassrum som jag var i. Lite överraskande var det att bildbaserad kommunikation användes så pass lite.

Vem har nytta av dina resultat?

− Alla som arbetar i skolan och särskilt i den anpassade grundskolan. Jag hoppas också att beslutsfattare och rektorer ska ta del av mina resultat för att få en fördjupad förståelse för hur det kan se ut och vad skolpersonal kan behöva stöd i och mer tid till.