Att bli elev. En genealogisk studie av skolstartens normaliserande villkor

Abstrakt

Den centrala frågan som behandlas i avhandlingen tar som utgångspunkt en motsägelse mellan den obligatoriska grundskolans erbjudande om utbildning för alla, och den praktik där alla barn inte fungerar som förväntat som elever. Med studien argumenteras för att allmänt accepterade föreställningar om elevens normalitet utgör en grund för definiering av avvikelser, och som följd sortering av individer. För att belysa detta problem undersöks hur eleven inom den svenska obligatoriska grundskolan har formats och förändrats över tid. Skolstarten markerar en betydelsefull övergång i ett barns liv, där barnet intar en ny subjektsposition, som elev. Denna övergång är inte enbart en administrativ process, utan en omfattande social och kulturell transformation som påverkar både individens subjektivitet och framtida livsbanor. Avhandlingen presenterar en kritisk genealogi av skolstartens elevblivande och undersöker denna subjektspositions villkor. Med utgångspunkt i Michel Foucaults teorier om makt, kunskap och subjektivering analyseras denna process, samt de normaliseringstekniker som är involverade. Analytiskt fokuseras hur elevpositionen konstrueras och kontrolleras inom den svenska grundskolan. Med undersökningar av historiska, diskursiva förhandlingar synliggörs hur föreställningar om normalitet och avvikelse formas och upprätthålls i samband med skolstarten. Därigenom påvisas de villkor och begränsningar som elevpositionen innebär, vilket möjliggör diskussion om hur dessa villkor påverkar barns möjligheter att fungera som elever. Studien spårar skolmognadsbegreppets historiska utveckling, och omfattar analyser av hur olika tester och aktiviteter använts för att kategorisera och sortera barn, med konsekvenser för inkludering och exkludering. Genom att analysera skolmognadsprov och efterföljande skolstartskartläggningar, samt informationsmaterial till föräldrar och skönlitteratur för barn, blottläggs flera olika tekniker som format elevpositionen och som styr barns möjligheter till anpassning inför skolans normer och förväntningar. Med ett problematiserande av den konstruerade elevpositionen, som har kommit att ses som naturlig, tillgängliggörs en mer nyanserad förståelse av barns subjektivering. I avhandlingens resultat framträder en bild av hur vissa beteenden och sätt att vara har konstruerats som avvikande i samband med skolstarten, under hela den undersökta tidsperioden, 1940–2025. Dessa avvikelser har förklarats på olika sätt; som sen mognad, som brister i hemmet och som olika neuropsykiatriska diagnoser. Vidare framgår av studiens resultat att just dessa sätt att vara har konstruerats som problematiska i relation till en specifik skolpraktik. Samtidigt synliggörs denna specifika kontexts kontingens. Sammanfattningsvis argumenteras för att skolstartens exkluderande praktik behöver granskas, och att den obsoleta visionen om en inkluderande skola för alla bör förvägras, på vetenskaplig grund.