Förskolan saknar kunskap om barns sexualitet

Fakta

Magdalena Hulth

Bor i Stockholm
Född år 1980

Disputerade 2025-04-25
vid Stockholms universitet

Avhandling

”Vi pratar ju inte om det”. Barns och pedagogers handlingsutrymme i förskolans sexualpedagogiska diskurser

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag jobbar som adjunkt på förskollärarutbildningen och har alltid varit intresserad av barns rättigheter, genus, normkritik och sexualitetsfrågor. När det dök upp frågor bland studenterna om vad man ska göra om exempelvis två barn tittar på varandras snoppar, så var deras reaktion att det är något som man inte kan acceptera på förskolan. Diskussionerna handlade mest om ”stopp min kropp” och jag blev intresserad av att titta vidare på det.

Vad handlar avhandlingen om?

− Den handlar om informell sexualundervisning. Jag har undersökt synen på barns sexualitet över tid i handledningsmaterial, men också hur pedagoger i dag pratar om vad sexualundervisning kan vara i förskolan och hur de förhåller sig till barns sexuella uttryck.

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Det blev tydligt att barns sexualitet är något som man inte pratar så mycket om i förskolan. Det blev också tydligt att både förskollärare och barnskötare behöver mer kunskaper om barns sexualitet. Den allmänna uppfattningen i intervjuerna var att man inte kan prata om barn och sexualitet i samma mening. Så det är mitt främsta bidrag – att lyfta upp frågorna och visa att det här är något man behöver utbildning om. Annars agerar pedagogerna utifrån samhällsnormer kring sexualitet som de kanske inte själva har reflekterat över eller diskuterat med kollegor. De bara gör det för att det känns som det rätta i stunden. Det kan också vara så att man agerar utifrån att man som pedagog kanske är rädd för att föräldrar ska bli arga. Då blir det inte baserat på vetenskapliga överväganden eller beprövad erfarenhet.

− Mina resultat visar att man behöver prata om barns sexualitet i arbetslagen, men också på förskollärar- och barnskötarutbildningen. Det finns inget specifikt om det i utbildningen idag. Man pratar om genus och sexualitet utifrån diskrimineringsgrunder, men man pratar inte om barns sexualitet som kropp, lekar, nakenhet och onani, eller hur man förhåller sig till de frågorna.

Det blev tydligt att barns sexualitet är något som man inte pratar så mycket om i förskolan.

Magdalena Hulth

Vad överraskade dig?

− Jag hade olika fokusgrupper med pedagoger där vi pratade om de här frågorna. Jag blev lite förvånad över att synen på barns sexualitet var så konservativ. Pedagogerna tänker inte att barns sexualitet är så viktig, och barns nakenhet och lekar är verkligen ett tabu på förskolan.

− Det kom också fram i fokusgrupperna att pedagogerna jobbar mycket med samtycke. De hade en så tydlig samsyn över alla fokusgrupper, om att barn inte kan ge samtycke till varandra om de till exempel tittar på varandras könsorgan. Det var väldigt samstämmigt över alla grupperna kring regler om detta och det förvånade mig.

Vem har nytta av dina resultat?

− Alla som jobbar i förskolan men också förskollärar- och barnskötarutbildningen. När jag pratar om informell sexualundervisning så menar jag det dagliga bemötandet av barn, både utifrån hur man arbetar med diskrimineringsgrunder och hur vi bemöter barn i det dagliga arbetet och vilka ord vi ska använda. Som pedagog behöver man veta varför man säger vissa saker, och kunna stå upp för det i sitt jobb så att man kan känna sig professionell. Därför är det viktigt att chefer ser till att pedagoger får utbildning i att prata om de här frågorna.

− Även föräldrar kan ha nytta av resultaten. Överhuvudtaget är avhandlingen ett inlägg i debatten kring sexualitet, barn och sexualundervisning som pågår i hela världen. Det finns ganska starka konservativa vindar i världen kring sexualundervisning och vilka böcker man ska läsa och inte läsa.