Att kommunicera historia. Språkliga resurser och kunskapserbjudanden i högstadiets historieundervisning

Abstrakt

Svensk grundskola vilar på principen om likvärdighet. Mot den bakgrunden undersöks i avhandlingen hur historisk innehållskunskap kommuniceras med högstadieelever och vilka möjligheter detta skapar för elevers kunskapsutveckling. Genom etnografiska studier i tre språkligt heterogena klasser i årskurs 7 och 8 analyseras hur tre historielärare organiserar sin undervisning och använder ämnesspecifikt språk, med fokus på hur historiska innehållsbegrepp förankras i historisk kontext, i helklassinteraktion. Med utgångspunkt i teorier om språkets roll i kunskapsbyggande, såsom social semiotik, Legitimation Code Theory (LCT) och historiedidaktik, visar analysen att lärarledd helklassinteraktion är central för att introducera, befästa och fördjupa historisk innehållskunskap särskilt genom användning av olika multimodala resurser. Genom en semantisk analys av hur historiska innehållsbegrepp förankras i historisk kontext under helklassinteraktion visar avhandlingen hur lärare använder dessa begrepp för att erbjuda kumulativ kunskap. Resultaten visar att innehållsbegrepp fungerar som temporala bryggor som möjliggör jämförelser mellan olika historiska kontexter, vilket i sin tur kan stärka elevers begreppsliga förståelse. Användningen av dessa begrepp framstår som central för kunskapsbyggande, samtidigt som studien pekar på behovet av ett metaspråk som tydliggör innehållsbegreppens funktioner i utvecklingen av historisk innehållskunskap. I avhandlingen identifieras tre typer av innehållsbegrepp som kan utgöra ett sådant metaspråk, vilket kan göra begreppens funktioner synliga och tillgängliga för alla elever, ett viktigt steg mot en mer likvärdig historieundervisning.