Den ”normala eleven” är en konstruktion
Våra föreställningar om vad det innebär att vara en ”normal elev” som fungerar i skolan, och som då gör att vissa elever inte anses fungera som förväntat, är konstruerade. Det visar Anna Ahlgrens avhandling, där hon undersökt hur synen på eleven har konstruerats historiskt.
Bor i Stockholm
Född år 1980
Disputerade 2025-05-28
vid Stockholms universitet
Att bli elev. En genealogisk studie av skolstartens normaliserande villkor
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag såg en typ av problematik i skolans praktik som handlar om att det är många barn som inte fungerar så som det är tänkt att de ska fungera som elever. Jag kunde se det här från olika håll, dels när jag själv var elev, men framför allt som vuxen och förälder, och sen som utbildad lärare. Jag ville undersöka vad det är det vi pratar om när vi pratar om “normala” elever som fungerar i skolan.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om hur den normala eleven konstrueras och hur det har skett historiskt. Jag har tittat på historiska texter från när enhetsskolan* började planeras på 1940-talet fram till i dag. Avhandlingen bygger på tre delstudier där den första handlar om skolan och om hur den normala eleven har formats genom policydokument, expertutlåtanden, politiska förhandlingar och läroplaner. Här synliggör jag även vad som har skett i skolstarten, när barn blir elev. Det gör jag med stöd av undersökningar av olika typer av test- och kartläggningsmaterial och dokumentationsmaterial som elever har stött på vid skolstarten. I den andra studien har jag tittat på information om skolstarten som skickades hem till vårdnadshavare från 1950-talet fram till 1990-talet. Jag har även analyserat skönlitteratur för barn från 1970-talet och fram till i dag, där skolstarten beskrivs, och där fiktiva karaktärer börjar skolan och blir elever.
Jag blev överraskad av att det är precis samma aspekter som man ser som avvikande beteenden på 1940-talet, och i dag.
Anna Ahlgren
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Att de förväntningar och associationer vi har om vad det innebär att vara elev och vad man behöver vara för att vara elev är konstruerade, ofta utan någon specifik tanke eller avsikt. Det kan vara ganska slumpartade förhandlingar som har lett fram till vissa föreställningar om elever. Det hänger ihop med den specifika praktiken som skolan kom att utgöra, som inte heller alltid är ideologiskt eller pedagogiskt grundad. Det vill säga varför vi exempelvis har den typen av klassrum och storlek på grupper som vi har. Det hänger också ihop med åldersindelningen som var ny i enhetsskolan som började planeras på 1940-talet, där alla skulle börja skolan vid samma ålder. Tidigare hade det varit mer flexibelt kring åldersindelningen, men nu snävade man åt en tydligare standardisering. I relation till de ramarna så formades också vissa krav på hur barnet behövde vara. Ett viktigt resultat är att de här förväntningarna på eleven inte är naturliga, eller knutna till utbildning och kunskap på samma sätt som vi kanske tror att de är.
− Ett annat resultat handlar om att det ungefär är samma problematik kring de elever som anses avvikande som diskuterades på 1940-talet och tidigare, som fortfarande diskuteras i dag. Det är samma aspekter som man ser som avvikande beteenden nu som då, bara att man använder olika kategorier och erbjuder olika typer av lösningsförslag.
Vad överraskade dig?
− Jag blev överraskad av att det är precis samma aspekter som man ser som avvikande beteenden på 1940-talet, och i dag. Jag kunde också se att de kriterier som finns i dag för olika typer av npf-diagnoser motsvarar de beteenden som kategoriserades med skolomognad på 1940-talet. Det var väldigt överraskande.
− Ytterligare något som var överraskande är att mycket i den här elevkonstruktionen handlar om vilja. Redan tidigt i förberedelserna av enhetsskolan så ansåg man att barnets vilja att gå i skolan var väldigt central. Vissa av de beteenden som att inte delta som förväntat eller att inte bete sig som förväntat, tolkade man som en ovilja som ansågs vara problematisk. Det har ju följt med ända fram till nutida problematik kring problematisk skolfrånvaro, där också viljan blivit väldigt central. Jag menar att det överskuggar en rad strukturella systemproblem, där det kanske snarare handlar om att det är barn som inte kan eller inte har förmåga i relation till rådande förutsättningar. Men det tolkas och dokumenteras som en ovilja.
Vem har nytta av dina resultat?
− Det jag erbjuder är en möjlighet att tänka annorlunda och utmana det som vi tar för givet, som kan gynna både lärare, verksamma inom skolan, vårdnadshavare och elever själva. Jag hoppas också att forskare ska ha användning av resultaten.
*En enhetsskola är ett skolsystem där alla går i samma skolform i vissa årskurser, till skillnad från parallellskola (Källa: Wikipedia).