Konceptuell subitisering som grund för förskoleklasselevers lärande om tals del-helhetsrelationer

Abstrakt

Syftet med avhandlingen är att bidra med kunskap om hur förskoleklasselevers förmåga att bestämma och flexibelt hantera antal och tal utvecklas över tid med och utan deltagande i specifikt utformade undervisningsinsatser, med fokus på lågpresterande elever. I avhandlingen undersöks särskilt hur denna förmåga kan stödjas med utgångspunkt i konceptuell subitisering, vilket definieras som en förmåga att direkt bestämma antalet objekt i en mängd (≥ 4), genom att mentalt strukturera och gruppera dessa i mindre antalsdelar. Arbetet tar sin utgångspunkt i forskning som visar att en förståelse för tals del-helhetsrelationer utgör en viktig grund för att utveckla grundläggande aritmetiska färdigheter och för senare prestationer i matematik. Avhandlingen är en sammanläggningsavhandling som består av en licentiatuppsatskappa och fyra delstudier (artikel I, II, III & IV). Den övergripande forskningsfråga som väglett syntesen av de fyra delstudiernas resultat är: Vilka aspekter av undervisningsdesign framstår som särskilt främjande för lågpresterande förskoleklasselevers utveckling av förmågan att uppfatta och flexibelt använda antal och tal? För att förstå sambandet mellan lärande och undervisning har variationsteori använts, då den riktar fokus mot vad som ska läras och hur undervisningens innehåll kan utformas och iscensättas för att möjliggöra lärande. Avhandlingens inriktning på de lågpresterande elevernas kunskapsutveckling har sin grund i specialdidaktikens förebyggande och innehållsmässigt inkluderande funktion inom ramen för den ordinarie matematikundervisningen. Data består av publicerade artiklar (litteraturöversikten), videoinspelade lektioner, observationer, för- och eftertester och en lärarenkät. Resultatet visar att undervisning som fokuserar på tals del-helhetsrelationer, stimulerar elevers förmågan att direkt bestämma antal, möjliggör återkommande träningstillfällen med avgränsat matematiskt innehåll samt använder bedömningsverktyg för att identifiera och följa kunskapsutvecklingen är särskilt främjande för lågpresterande elevers utveckling av förmågan att bestämma och flexibelt hantera antal och tal. Den största kunskapsutvecklingen skedde hos de lågpresterande eleverna, vilket överensstämmer med tidigare forskning som tyder på att strukturerad matematikundervisning med avgränsat innehåll kan vara särskilt gynnsam för denna elevgrupp.