Den (o)kontrollerade fjärrundervisningen: rekontextualiseringens betydelse för det dynamiska förhållandet mellan policyreglering och realiserad undervisning på grundskole- och gymnasienivå

Abstrakt

Sedan 2015 kan kunskaper, färdigheter och värderingar förvärvas av elever på grundskole- och gymnasienivå via fjärrundervisning i Sverige. Undervisningspraktiken har på kort tid blivit allt mer förekommande, genom att den kommit att utgöra en lösning på regionala och lokala utmaningar som exempelvis stora avstånd, tillhandahållandet av behöriga lärare och ett likvärdigt utbildningsutbud. Eleverna som befinner sig på sin skolenhet kan få undervisning av en fjärrlärare via informations- och kommunikationsteknik (IKT) i vissa ämnen och i viss omfattning. Vidare finns en handledare för att tillhandahålla olika slags stöd åt fjärrläraren och eleverna. Mot denna bakgrund är syftet med avhandlingen att analysera och förstå fjärrundervisning som en kunskaps- och kulturreproducerande undervisningspraktik på grundskole- och gymnasienivå i Sverige. Det mer specifika syftet handlar om att analysera och förstå rekontextualiseringen av fjärrundervisning på mesonivå och dess relation till policyregleringen på makronivå och genomförandet av undervisningen på mikronivå. Två forskningsfrågor är vägledande: (1) Vilken betydelse har rekontextualiseringen av fjärrundervisning på grundskole- och gymnasienivå i Sverige för policyreglering och realiserad undervisningspraktik? (2) Vilken betydelse har rekontextualiseringen för de pedagogiska processerna i realiserad undervisning i fjärrundervisning på grundskole- och gymnasienivå i Sverige?

Syfte och frågeställningar besvaras genom analyser möjliggjorda av Basil Bernsteins teoretiska ramverk och ramfaktorteoretiskt tänkande. Centrala begrepp i avhandlingen är rekontextualisering, pedagogisk diskurs, pedagogisk kod, samt ramfaktorer. Resultatet av delstudierna i avhandlingen är rapporterat i fyra artiklar. Avhandlingens data är genererade av semistrukturerade intervjuer (N=29), observationer (32 tim), informella samtal (3 tim), policydokument (N=25) och nyhetsartiklar (N=116). Respondenterna utgörs av fjärrlärare, handledare, regionala tjänstemän, och skolledare.

Sammanfattningsvis visar resultatet i avhandlingen på att det råder en diskrepans mellan ambitionen att garantera utbildnings- och undervisningskvalitet i fjärrundervisning genom rådande policyreglering och de faktorer som har mest påverkan på de pedagogiska processerna i realiserad undervisning. En slutsats handlar om att på makronivå utövas en stark kontroll genom policyregleringen, samtidigt som undervisningspraktiken realiseras på flera olika vis i relation till mer lokala utbildnings- och undervisningsbehov. Framför allt är det fjärrläraren i sitt samarbete med handledaren som påverkar de pedagogiska processerna i realiserad undervisning inom ramen för de möjligheter och begräsningar formatet på undervisningspraktiken och andra ramfaktorer för med sig. I undervisningssituationen förskjuts kontrollen över den pedagogiska interaktionen något till eleverna på grund av formatet och genomförandet av undervisningspraktiken. Eleverna måste därför anpassa sig till en dedikerad didaktik för fjärrundervisning, vilket kräver att de tar lite mer ansvar för sin egen kunskapsinhämtning. En annan slutsats är att den befintlig policyregleringen delvis är missriktad. Detta för med sig en stor administrativ börda för skolor som är i behov av att bedriva fjärrundervisning, samtidigt som elevgruppens storlek inte behöver redovisas och policyregleringen är vag angående den lämplighet som behövs för den betydelsefulla rollen som handledare.