Så kan undervisning i förskolan bli mer socialt rättvis
När pedagoger är lyhörda för både vad barn gör och vad de säger, skapas möjlighet till en undervisning i förskolan som är socialt rättvis och där alla barn kan delta. Det visar Kristine Hultberg Ingridz forskning.
Bor i Åkarp
Född år 1977
Disputerade 2025-10-10
vid Malmö universitet
”Vi måste kunna dansa i ramen”. En multietnografisk studie om vad undervisning kan bli i förskola
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Det är många forskare som har studerat undervisning i förskolan tidigare så det är inget nytt. Men när jag tittade på tidigare forskning så tyckte jag att det var intressant att den mesta forskningen handlar om den planerade undervisningen i förskola. Ganska ofta så går det över till att handla om lärande. Men i förskolan finns det ju inga individuella kunskapskrav, och det finns både spontan och planerad undervisning. Så då blev jag väldigt intresserad av att försöka förstå vad undervisning i förskolan kan bli.
Vad handlar avhandlingen om?
− Jag har studerat spontan undervisning mellan pedagoger, barn, objekt och innehåll i fyra olika förskolepraktiker i två olika kommuner.
Jag har varit i förskolor där barn har olika sätt att uttrycka sig och förstå språk. Men jag kunde ändå se att pedagoger och barn möttes och att det uppstod spontan undervisning, tack vare att pedagogerna var lyhörda för vad barnen ser ut att vara intresserade av.
Kristine Hultberg Ingridz
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Det viktigaste resultatet handlar om hur spontan undervisning i förskolan kan bli socialt rättvis genom didaktiskt flerspråkande. Didaktiskt flerspråkande är ett vetenskapligt begrepp som jag skriver fram, som handlar om en språkande relation mellan barn, pedagog, innehåll och objekt. Det handlar om hur pedagoger och barn närmar sig varandra och hur undervisning kan uppstå i ett ögonblick. Jag har fokuserat på att ge både det kroppsliga och det verbala uttrycket lika värde, för att vi ska förstå hur spontan undervisning kan framträda. Så det handlar både om vad barn och vuxna gör men också om vad de säger till varandra.
− Jag har varit i förskolor där barn har olika sätt att uttrycka sig och förstå språk. Men jag kunde ändå se att pedagoger och barn möttes och att det uppstod spontan undervisning, tack vare att pedagogerna var lyhörda för vad barnen ser ut att vara intresserade av. Därför har det varit väldigt viktigt att också skriva fram det kroppsliga uttrycket, men det har också varit viktigt att lyfta fram social rättvisa. Det handlar om alla barns rätt att delta utifrån sina förutsättningar. Då kan pedagoger vara lyhörda inför barns uttryck och skapa förutsättningar för en mer socialt rättvis undervisning som ger alla barn möjlighet att engageras och påverka ett innehåll.
Vad överraskade dig?
− Undervisning i förskolan är ett väldigt laddat ämne, men det överraskade mig hur laddat det är. Utifrån min horisont så finns det någon form av valfrihet i hur vi förstår undervisning i förskolan. Det finns en möjlighet att tänka “vad kan det bli” och “hur kan vi göra”. Jag blev också förvånad över den närvaro som jag såg mellan pedagoger och barn när jag kom ut i förskolans vardag.
Vem har nytta av dina resultat?
− Personal i förskolan, helt klart. Det finns ett behov av att prata om undervisning som ett möte, bortanför mätbarhet. Resultaten är också relevanta för studenter som läser till förskollärare. Men även forskare som är intresserade av yngre barns utbildning i förskola kan ha nytta av resultaten − särskilt resultaten om den spontana undervisningen, som kan förstås som en möjlighet till social rättvisa.