Så hanterar förskolan svåra frågor
Pedagoger i förskolan undviker att prata om ondska, och skyddar barn från kunskap om grymhet och lidande. Det visar Kristina Pautkina, som konstaterar att barnlitteratur kan vara ett sätt att närma sig svåra frågor i förskolan.
Bor i Södertälje
Född år 1984 i Volgograd, Ryssland
Disputerade 2025-11-07
vid Södertörns högskola
Pedagogiska representationer av ondska. En intervjustudie och en barnboksstudie
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag har alltid varit nyfiken på hur vuxna gör världen begriplig för barn, och svarar på deras många och ofta svåra frågor. På ett mer specifikt plan så har jag alltid varit intresserad av de stora frågorna i livet. Ondska är en av dem. Hur förklarar man det absolut mörkaste för barn på ett sätt som både hjälper dem att skapa mening och inte släcker deras hopp? Det är just denna relation som jag har varit nyfiken på. Hur vuxna både skyddar barn och förmedlar att världen också rymmer mörka sidor, samtidigt som de ger dessa saker en viss innebörd.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om vilka möjliga sätt det finns att förstå och förklara ondska, och hur man ska hantera ondska pedagogiskt i relation till yngre barn. Jag har genom intervjuer tittat på hur förskolepedagoger representerar fenomenet ondska, som jag i avhandlingen definierar som grymhet och lidande. Jag undersöker hur de omtolkar uttryck för ondska och även skyddar barn från kunskap om mänsklig grymhet, destruktiva handlingar och lidande. I en delstudie undersöker jag samma fråga, men då har jag tittat på vuxenvärldens försök att representera ondska genom barnböcker, som är ett sätt att närma sig dessa frågor. Ett annat viktigt spår i avhandlingen handlar om hur begreppet ondska har utvecklats idéhistoriskt, vilket rimligen måste ha påverkat den pedagogiska praktiken.
I barnlitteratur representeras ondska ofta på ett nyanserat sätt, och dessa representationer sätts i relation till frågor om hur man kan leva sitt liv i ljuset av att både grymhet och lidande existerar.
Kristina Pautkina
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Att man i förskolan ofta använder ett avmoraliserat språk för ondska, och att förskolepedagoger undviker begreppet ondska och hellre omtolkar erfarenheter av grymhet och lidande i termer av trygghet, empati och värdegrund. Det finns goda skäl till det, eftersom barn är sårbara och förskolan är deras första möte med världen och andra människor än familjen. Deras trygghet är viktig att värna om. Samtidigt visar avhandlingen att det kan finnas en diskrepans mellan barns existentiella frågor och förskolans avväpnande respons. Där kan barnböcker erbjuda ett språk som förskolan ofta saknar. I barnlitteratur representeras ondska ofta på ett nyanserat sätt, och dessa representationer sätts i relation till frågor om hur man kan leva sitt liv i ljuset av att både grymhet och lidande existerar. Så inom förskolepedagogiken kan barnlitteratur vara ett sätt att närma sig dessa frågor.
− Ett annat viktigt resultat är att jag visar hur begreppet ondska har sekulariserats, och i samtiden ersatts med ett mer rationellt och vetenskapsbaserat språk som gör att ondska blir lättare att förklara. Men jag visar också att ett sådant språk inte hjälper till med att existentiellt hantera ondska och vad det har för personlig betydelse för hur vi lever våra liv. Vetenskap brukar svara på frågor om vad, men inte varför. Frågor om personlig mening faller i regel utanför vetenskapens domän. Den typen av frågor har traditionellt besvarats av religion och konst. Så sammantaget visar avhandlingen vilka möjliga sätt att förstå, förklara och hantera ondska som finns pedagogiskt tillgängliga.
Vad överraskade dig?
− Jag slutar aldrig förundras över hur människor kan tänka och resonera olika om samma fråga, och över hur personliga övertygelser samspelar med institutionella normer och samhälleliga debatter. Det skapar en spännande dynamik och öppnar upp för nya frågeställningar.
Vem har nytta av dina resultat?
− Alla vuxna som funderar över sin roll och sitt ansvar i att introducera barn till en värld som har sina mörka sidor. Mer specifikt riktar avhandlingen sig till både pedagoger i förskolan och det vetenskapliga fältet som behandlar existentiella frågor, som rör krig, våld, död, Förintelsen och liknande fenomen, inom ramen för existentiell pedagogik.