Likriktad musikundervisning på högstadiet

Fakta

Jonas Nilsson

Bor i Umeå
Född 1982

Disputerade 2025-11-28
vid Umeå universitet

Avhandling

Musikskapande med digitala verktyg. En medieekologisk studie i grundskolans senare år

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som musiklärare i 15 år. När jag såg tillbaka på den tiden kändes det som om den största förändringen handlade om elevernas musikskapande: eleverna gick från att försöka skapa rock- eller poplåtar i mindre grupper till att sitta väldigt mycket själva vid sina datorer. Det gjorde mig nyfiken på hur det såg ut på andra skolor. Tolkade man läroplanen likadant där och hur påverkades musikskapandet egentligen av skolans digitalisering?

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har två forskningsfrågor. Den ena är hur de musikskapande aktiviteterna i högstadiet formas av användningen av digital teknologi. Den andra är vad det medför för möjligheter och utmaningar. Mitt empiriska material består av intervjuer med musiklärare och elever samt klassrumsobservationer på tre högstadieskolor. Detta material har jag analyserat ur ett mediaekologiskt perspektiv, som betraktar undervisningen som ett system där lärare, elever och verktyg ömsesidigt påverkar varandra.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att rock- och popgruppen som förebild i skolan har ersatts av modern musikproduktion och datorer. Det gör att musikskapandet har gått från att vara en kollektiv till en individuell aktivitet. Fördelarna är att det blir lugn och ro i klassrummet och att även elever som inte är så förtrogna med traditionella musikinstrument ges möjlighet att skapa musik. Samtidigt kräver det en större digital kompetens hos såväl elever som lärare och gör det svårare för lärarna att lyssna till vad eleverna skapar i realtid.

– Det blev tydligt att musiklärare huvudsakligen använder två olika programvaror. Dessa tillhandahålls av kommersiella aktörer som får legitimitet genom att de samarbetar med offentligt finansierade aktörer. Jag ser sådana samarbeten som problematiska, eftersom de riskerar att minska musiklärarnas kritiska förhållningssätt mot digital teknologi.

Rock- och popgruppen som förebild i skolan har ersatts av modern musikproduktion och datorer. Det gör att musikskapandet har gått från att vara en kollektiv till en individuell aktivitet.

Jonas Nilsson

Vad överraskade dig?

– Att musiklärarna beskrev musikskapandet på ett så likriktat sätt: i praktiken innebar det nästan alltid att eleverna satt med hörlurar framför sina bärbara datorer och skapade musik i ett av de här två programmen. Detta trots att det finns andra fördelar med att jobba kollektivt – ganska ofta när man pratar om digitala verktyg så lyfter man fram just möjligheten att skapa musik tillsammans.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag ställer många frågor som jag tänker är relevanta för musiklärare att fundera på: Hur organiserar jag min undervisning? Vad kan jag vinna på att arbeta på olika sätt? Hur ställer jag mig till digitala verktyg i förhållande till traditionella musikinstrument? Men avhandlingen riktar sig också till forskare i musikpedagogik – det finns förhållandevis lite skrivet på det här området, så jag tror att avhandlingen är efterlängtad.