Låg kunskap om barn och unga med normbrytande könsidentitet
Det krävs en ökad kunskap om barn och unga med normbrytande könsidentiteter, inte minst i skolan. Det visar Kristiina Tynis forskning om barn och ungas erfarenheter av könsidentitetsutveckling och bemötandet från omvärlden.
Bor i Växjö
Född år 1970
Disputerade 2025-11-28
vid Linnéuniversitetet
Att leva bortom könsnormerna. Barns, ungdomars och föräldrars levda erfarenheter inom en cisnormativ kontext
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Dels hade jag jobbat över 20 år kliniskt som psykolog och psykoterapeut med patienter och klienter, och ville fördjupa mig på deltid inom något ämne. Jag hade också haft klienter med funderingar kring sin könsidentitet, och jag kände att jag behövde mer kunskap i ämnet. Samtidigt som doktorandtjänsten dök upp kom Forte ut med en rapport om unga hbtq-personers hälsa och livsvillkor, och vilka forskningsbehov som fanns. De lyfte fram behovet av mer forskning om unga transpersoner. Så det kändes meningsfullt och viktigt att fördjupa sig i det.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om barn och ungdomar under 18 år som inte identifierar sig med det kön som de tilldelades juridiskt vid födelsen. Fokus är på deras självupplevda erfarenheter av könsidentitetsutvecklingen och på bemötandet från omvärlden, alltifrån familjen, skolan och på fritiden − framförallt i livet innan och utanför den könsbekräftande vården. Jag har gjort en systematisk litteraturöversikt över all kvalitativ forskning mellan år 2000 och 2024, där unga själv har intervjuats om olika erfarenheter kopplade till normbrytande könsidentitet. I den andra studien har jag intervjuat 19 svenska barn och ungdomar mellan 4 och 16 år och deras föräldrar.
De barn som hade haft genomgående stöd hemifrån och i skolan att leva som sig själva med pronomen, namn och könsuttryck mådde väldigt bra, och var inte alls upptagna av sin könsidentitet. Det var när de unga tvingades att förhålla sig till snäva normer, till okunnigt eller ifrågasättande bemötande och mobbning i skolan som stressen ökade.
Kristiina Tyni
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Ett viktigt bidrag är könsnormers negativa inverkan redan på väldigt unga barn, på deras könsidentitetsutveckling och självbild. Vi vet sedan innan att cisbarn* blir påverkade av normer, men den forskningen har inte inkluderat transbarn. På grund av stigma och okunskap har transpersoner inte kunnat leva öppet särskilt länge historiskt och framför allt har inte barn fått stöd i det. Det är den första generationen barn som lever öppet från en väldigt tidig ålder som växer upp nu. Studien med förpubertala barn är den första intervjustudien som har gjorts i Sverige, och en av ytterst få även internationellt.
− De barn som hade haft genomgående stöd hemifrån och i skolan att leva som sig själva med pronomen, namn och könsuttryck mådde väldigt bra, och var inte alls upptagna av sin könsidentitet. Det var när de unga tvingades att förhålla sig till snäva normer, till okunnigt eller ifrågasättande bemötande och mobbning i skolan som stressen ökade. Utsatthet, såsom mobbning, påverkade måendet negativt. Men även det här parerandet av andras okunniga eller negativa reaktioner kunde bli ett dagligt känslomässigt arbete som tog väldigt mycket energi. Särskilt när barnen kom upp i tonåren när normerna är snävare. De unga fick förklara, försvara och utbilda andra, men tog också känslomässigt ansvar på bekostnad av egna behov, för att inte oroa anhöriga eller riskera att skapa konflikter i skolan. Det kunde vara till exempel genom att inte rätta när lärare fortsatte säga fel pronomen trots att de sagt till, vilket var både sårande och irriterande.
− Föräldrarnas process att bekräfta sina barn i enlighet med deras könsidentitet påverkades också väldigt mycket av deras tidigare kunskaper. Många av föräldrarna hade ingen tidigare kunskap om trans, eller att även mycket små barn kan identifiera sig tydligt som ett annat kön än det tilldelade. Detta kunde fördröja barnens process att bli erkända och få leva i enlighet med sin könsidentitet. Föräldrarna hade svårt att hitta tydlig information om förhållningssätt och den var ofta motsägelsefull, till och med från vårdens sida. Flertalet av föräldrarna fick med tiden en vidgad syn på kön, stöttade sina barn där de var och följde deras process med öppenhet. Men ett fåtal fortsatte att kämpa med tvivel och frustration. Så det såg olika ut.
Vad överraskade dig?
− Det som överraskade mest var mötet med de få barnen som alltid hade varit erkända i sin könsidentitet på bred front. De var helt självklara och hade gott självförtroende i sin könsidentitet. De uttryckte en tydlig stolthet och välmående, något som sällan framkommer i varken forskning eller media om unga transpersoner. Detta stöder även internationell kvantitativ forskning som visat att transbarn som uttrycker sin normbrytande könsidentitet tidigt, och får stöd att leva i enlighet med den i flera sammanhang, mår lika bra som cisbarn. Det förtydligar hur våra normer behöver vidgas för att inkludera den könsvariation som faktiskt finns.
Vem har nytta av dina resultat?
− Föräldrar men också professionella inom skola, vård och socialtjänst som träffar unga eller familjer som har barn med normbrytande könsidentiteter. Även beslutsfattare på olika nivåer. Kunskapen är dålig överlag. Barnen beskrev att det kan vara väldigt varierande med kunskap, särskilt i skolan, och det påverkar bemötandet. För att kunna leva i enlighet med sin könsidentitet så krävs relationer och sammanhang som erkänner och stöttar ungas normbrytande könsidentitet, men också riktlinjer och lagstadgade rättigheter på alla nivåer. Vi har Barnkonventionen, Diskrimineringslagen och etiska riktlinjer som professionella, men de behöver följas tydligt också i praxis. Här är ökad kunskap och samverkan nyckelfaktorer. Även allmänheten behöver ökad kunskap för en attitydförändring.
*En cisperson är någon som identifierar sig som det kön hen tilldelades juridiskt vid födseln. Transperson är i stället en person som identifierar sig som något annat/andra kön än det som tilldelades vid födseln. Det latinska prefixet ”cis” betyder ungefär ”på samma sida/på denna sida om”, i motsats till ”trans” som betyder ungefär ”på den andra sidan/gå över/gå bortom” (RFSL, 2025). Ur Kristiina Tynis avhandling Att leva bortom könsnormerna. Barns, ungdomars och föräldrars levda erfarenheter inom en cisnormativ kontext