Så kan förskollärare göra barnen mera delaktiga

Fakta

Kristina Melker

Bor i Göteborg
Född år 1969

Disputerade 2026-02-16
vid Högskolan väst

Avhandling

Undervisning för de yngsta förskolebarnens aktörskap. En studie om förskollärares lärande i arbetslivet

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är själv förskollärare och har brottats med frågan om hur man kan stärka barns aktörskap i förskolans undervisning. Aktörskap är ju ett viktigt begrepp i forskningen om förskolan, men vad innebär det egentligen för de yngre barnen som kanske inte kan uttrycka sig med ord? När jag sökte min doktorandtjänst i arbetsintegrerat lärande på Högskolan Väst valde jag därför att fokusera på yngre barns aktörskap.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om förskollärares lärande i relation till förskolans undervisning där barns aktörskap står i fokus. Jag har observerat och videofilmat olika undervisningssituationer. Sedan har jag valt ut korta sekvenser där förskollärare, deras arbetslag och rektor har fått diskutera hur barnens aktörskap möjliggörs och begränsas. Mitt teoretiska ramverk är den tredje generationens verksamhetsteori, som betraktar förskolan som system där olika artefakter eller verktyg har stor betydelse.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att videostimulerad reflektion tillsammans med reflekterande samtal kan utgöra ett viktigt verktyg både för forskningen och för att förskollärare ska kunna utveckla kunskap om sin praktik. Vi såg till exempel att det behöver finnas tid och friutrymme i undervisningsprocesserna för att förskollärarna ska kunna följa barnens intressen och göra dem delaktiga – en alltför stark planering riskerar att begränsa barns aktörskap.

– Avhandlingen visar att kommunikation – både verbal och icke-verbal – är central för att möjliggöra barns aktörskap. Förskollärare behöver koordinera sitt perspektiv med barnen och ställa autentiska frågor som får dem att utveckla delaktighet över tid. Det är också viktigt att barnen får möjlighet att respondera på undervisningen och på varandras handlingar – inte bara med ord, utan också med sina kroppar. Dessutom påverkas barnens aktörskap av barngruppernas storlek och förskolans organisation.

Det behöver finnas tid och friutrymme i undervisningsprocesserna för att förskollärarna ska kunna följa barnens intressen och göra dem delaktiga – en alltför stark planering riskerar att begränsa barns aktörskap.

Kristina Melker

Vad överraskade dig?

– Att förskollärarna uttryckte att min studie verkligen bidrog till deras lärande på arbetsplatsen – det var inte något som jag hade vågat hoppas på som utomstående forskare.

Vem har nytta av dina resultat?

– Min avhandling ger förskollärare, rektorer och förskollärarstudenter exempel på hur de kan använda sitt handlingsutrymme för att möjliggöra barnens aktörskap. Ur ett forskningsperspektiv bidrar studien också med kunskap om vad de yngsta barnens aktörskap kan innebära i förskolans undervisning och hur videostimulerad reflektion tillsammans med reflekterande samtal kan fungera som en metod – inte bara i studier om arbetsintegrerat lärande, utan också i annan forskning.