Affective Relations to Mathematics in Swedish Early Childhood Education

Abstrakt

Denna avhandling undersöker hur affektiva relationer till matematik formas, uttrycks och upprätthålls i svensk förskola och förskoleklass. Genom att kombinera psykologiska, fysiologiska och interaktionella perspektiv belyser arbetet hur yngre barns känslomässiga orienteringar mot matematik utvecklas i samspelet mellan individ, aktivitet och pedagogisk praktik. Tre delstudier behandlar detta ur kompletterande metodologiska och teoretiska perspektiv. Studie I bygger på en kommunövergripande enkät till 357 yrkesverksamma pedagoger och använder en anpassad version av Math Anxiety Scale for Teachers of Preschool. Resultaten visar att förskollärares matematikängslan är negativt relaterad till hur ofta de rapporterar att de undervisar i och pratar om matematik, särskilt i mer strukturerade situationer. Denna relation framträder inte för barnskötare, vilket pekar på en yrkesspecifik väg genom vilken lärares affektiva relationer kan påverka barns tidiga möten med matematik. Studie II genomfördes i laboratoriemiljö med barn i förskoleklass (M = 5,67 år) och en förälder vardera. Genom att kombinera pupillometri, en barnanpassad affektskattning och ett visuospatialt arbetsminnestest undersöktes barns fysiologiska och beteendemässiga engagemang i matematiska uppgifter. Resultaten visar att uppgiftssvårighet tydligt driver pupillvidgning under bearbetning, medan förväntansaktivering inför mattetal var minimal. Ingen samvariation sågs mellan barns självskattade affekt och fysiologiska mått, och inte heller mellan barns och föräldrars matematikängslan. Detta tyder på att fysiologiska komponenter kopplade till matematikängslan ännu inte är konsoliderade i denna ålder och kontext. Studie III analyserar drygt fem timmar videodata från vardagliga matematikaktiviteter i förskolan med multimodal samtalsanalys. Resultaten visar hur lärares responspraktiker – genom prosodi, kroppsliga handlingar, blick och materiella resurser – formar barns deltagande genom att uppgradera, nedgradera eller omdirigera affektiva hållningar. Tre återkommande sociala handlingar identifierades: återengagering, reparationsarbete samt moraliskt arbete i reglering av lekfulla initiativ. Sammantaget visar avhandlingen att affektiva relationer till matematik i tidig utbildning är relationella, situerade och utvecklingsmässigt framväxande. Genom att kombinera psykologiska, fysiologiska och interaktionella metoder ges en flerdimensionell bild av hur affekt produceras, uttrycks och hanteras i undervisningspraktiker. Resultaten belyser behovet av att stödja lärares egna affektiva orienteringar till matematik samt att utforma tidiga matematikmiljöer där kognitiva utmaningar integreras med interaktionella praktiker som tar till vara barns affektiva engagemang.