Pedagogiska modeller i idrott och hälsa passar inte alla
En kroppsövningsmodell är ett användbart verktyg för idrottslärare som vill att deras elever ska bli bättre på något över tid. Men modellen passar inte för alla lärare och elever, visar Robin Lindgren Fjellners avhandling.

Bor i Örebro
Född 1990
Disputerade 2026-02-27
vid Örebro universitet
The educational value of pedagogical models in physical education. A didaktik perspective
Varför blev du intresserad av ämnet?
– I grunden handlade det om att jag, som är idrottslärare, ville utveckla min egen undervisning. Jag kände en frustration över att man i idrottsämnet ofta bara fokuserar på att barn ska vara fysiskt aktiva – inte på att de ska utveckla sina förmågor. Det gjorde mig intresserad av pedagogiska modeller där eleverna övar på något över tid.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om det utbildningsmässiga värdet av pedagogiska modeller i idrott och hälsa. Jag har genomfört en intervention där fyra idrottslärare på högstadiet och deras elever fick arbeta med en så kallad kroppsövningsmodell, som innebär att eleverna övar på en viss rörelse som de själva vill förbättra över tid – det kan vara allt från att göra volter till att trixa med bollar. Sedan har jag analyserat hur det påverkade lärarnas undervisning och elevernas lärande.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Att pedagogiska modeller hjälper lärare att fokusera på hur eleverna kan bli bättre på ett visst område. Men modellerna bör inte användas i alla sammanhang. Först måste man som lärare fråga sig varför vi har idrott och hälsa, och beroende på vilket svar man kommer fram till så kan pedagogiska modeller vara till hjälp – eller inte. För vissa idrottslärare kan det också vara svårt att arbeta på ett sätt där eleverna får ta mer plats.
– Jag såg att majoriteten av eleverna gynnades av ett sådant här upplägg. Men för elever som identifierade sig som duktiga kunde det vara ganska utmanande – det är ju svårare att utvecklas när man redan har kommit en bit på vägen. Elever som hade svårt att ta in ny information verkade inte heller gynnas av att arbeta på ett friare sätt.
Pedagogiska modeller hjälper lärare att fokusera på hur eleverna kan bli bättre på ett visst område. Men modellerna bör inte användas i alla sammanhang.
Robin Lindgren Fjellner
Vad överraskade dig?
– Att alla lärare använde kroppsövningsmodellen på olika vis. Men det är helt i linje med tanken att en god undervisning behöver anpassas till den lokala kontexten. Jag blev också lite överraskad av att de flesta eleverna faktiskt tyckte att det var intressant att öva och ville fortsätta med det – jag trodde att många elever skulle tycka att det var långtråkigt.
Vem har nytta av dina resultat?
– Idrottslärarutbildare, som kan erbjuda verktygen i min avhandling till sina studenter. Idrottslärare på fältet kan naturligtvis också hämta inspiration från den pedagogiska modell som jag beskriver, men de har nog oftast inte tid att läsa akademiska avhandlingar. Dessutom är min avhandling ett bidrag till forskningen – kanske framför allt genom att den visar att pedagogiska modeller inte är färdiga en gång för alla, utan måste anpassas till den aktuella situationen.
Relaterade länkar

Källkritik i AI-tider
Åk 7–Vux Främja närvaro i förskolan
Fsk 
