Skolans digitala verktyg fungerar inte för skolutveckling
Lärare i Sverige upplever att de är överhopade med digitala system som inte ger möjlighet att filtrera eller analysera data på ett effektivt sätt. Dagens digitala verktyg ger inte tillräckligt stöd för undervisning och skolutveckling, visar Rebecka Rundquist i sin avhandling.
Född 1992
Disputerade 2026-03-13
vid Linnéuniversitetet
Data som stöd i skolan. Om reflexiv användning av data och learning analytics för undervisning och skolutveckling
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag har arbetat som ämneslärare i matematik och psykologi och funderade då över hur dataanvändning kan ge möjlighet till undervisningsutveckling. När det sedan fanns en doktorandtjänst med inriktning på digitala lärprocesser och skolutveckling sökte jag den.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om dataanvändning som stöd för undervisning och skolutveckling. Dataanvändning är en metod som från början kommer från en annan disciplin, datavetenskapen − hur fungerar den att använda för skolutveckling? Jag undersöker om man kan använda metoden i den pedagogiska praktiken. Det är inte så enkelt som att man kan samla in data, analysera den och få svar som utvecklar den pedagogiska praktiken. Behovet av att samla in data har ökat sedan datainsamling för kvalitetsrapportering implementerades i skolan. Men används datainsamlingen för ansvarsutkrävande eller för skolutveckling? Avhandlingen fokuserar på vad som händer i klassrummen och på skolnivå.
Lärare i Sverige upplever att de är överhopade med olika digitala verktyg där de inte kan filtrera eller analysera resultat på ett tillräckligt bra sätt.
Rebecka Rundquist
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Skolor ges inte tillräckliga förutsättningar för att använda data för skolutveckling. Om det inte finns förutsättningar riskerar dataanvändning att leda till en försämring av den pedagogiska praktiken. Ett exempel är om det inte finns rutiner för samarbete på en skola, eller om det saknas ett klimat som tillåter kritiska diskussioner. Då kan ansvaret hamna på enskilda lärare, i stället för att resultaten av analyserna ses som en del av ett socialt sammanhang och en utgångspunkt för reflektion.
– Det går att använda datainsamling för utveckling av den pedagogiska praktiken om det finns en fungerande struktur. Data kan då användas för att ge lärare möjlighet att utforska sin egen praktik, och få ökad förståelse genom att tolka data om elevers lärande utifrån ett intersubjektivt perspektiv, det vill säga i relation till elevernas situation. Det kräver dock att det finns utrymme för professionellt lärande och samarbete.
– Det är ofta låg kvalitet i enkätdata, exempelvis från elevenkäter. Det krävs andra former av data, reflektion och utforskande av den egna undervisningspraktiken för att det ska leda till utveckling.
– De digitala verktygen i dag ger inte tillräckligt stöd för undervisningsutveckling eller för dataanvändning för skolutveckling generellt sett. Ett stort hinder är att man inte kan dela data mellan olika system; systemen kommunicerar inte med varandra och man kan inte heller dela data mellan kollegor. De flesta pedagoger behöver samla in data manuellt och uppfinna strukturer som kan fungera. Lärare i Sverige upplever att de är överhopade med olika digitala verktyg där de inte kan filtrera eller analysera resultat på ett tillräckligt bra sätt.
Vad överraskade dig?
– Den utbildningsteknologi som finns och har som syfte att användas i skolan fungerar inte för skolutveckling. Det är anmärkningsvärt att det är så svårt att utveckla undervisningen med hjälp av verktygen.
Vem har nytta av dina resultat?
– Pedagoger, rektorer och huvudmän får en bild av förutsättningarna för att implementera dataanvändning för skolutveckling.
– Avhandlingen är tvärvetenskaplig och forskare inom olika fält, som datavetenskap och pedagogik, behöver förstå varandra.