Elever förväntas ta stort ansvar för sitt eget lärande
Det är mycket fokus på prestation och elevers utveckling i skolans betygs- och utvecklingssamtal, och ett stort ansvar för lärande läggs på eleverna själva. Det visar Elisabeth Tenglets avhandling.
Bor i Finspång
Född år 1991
Disputerade 2026-02-06
vid Linköpings universitet
Elev då, nu och framåt. Bedömningsberättelser och elevperformativitet i betygs- och utvecklingssamtal
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Bedömning är ett ämne som har varit aktuellt i skolan länge. När jag gick lärarutbildningen var formativ bedömning i ropet och det märktes tydligt. Jag gick på lärarutbildningen år 2011, då det precis hade införts en ny läroplan och betyg i årskurs 6. Det pågick även en debatt om att införa betyg ännu tidigare. Jag funderade mycket på betyg och formativ bedömning under utbildningen. Det fanns en stor komplexitet kring ämnet, och jag ville få en större förståelse för hur man kan arbeta med bedömning.
Vad handlar avhandlingen om?
− Den handlar om det som lärare, elever och vårdnadshavare gör i, och genom, betygs- och utvecklingssamtal. Hur elever som får betyg i årskurs 4−6 beskrivs, bedöms och förväntas prestera och beskriva sig själva i samtalen. Den handlar också om hur samtalen fungerar och används i ett skolsystem där bedömning och prestation har blivit centralt, och vad det innebär för hur man förstår elever i de här sammanhangen.
Övergripande visar min avhandling att ansvaret för lärande i stor utsträckning läggs på eleven, och att betygs- och utvecklingssamtalen ingår i ett skolsystem som riktar stort fokus på prestation och utveckling hos eleven.
Elisabeth Tenglet
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Mina huvudresultat är att betygs- och utvecklingssamtalen kan bidra till att forma det som jag kallar för bedömningsberättelser, där det som sägs i samtalen kan skapa en bild av vem eleven är och kan bli, då, nu och framåt. Bedömningsberättelserna återkommer i olika former av bedömningar men blir tydliga i utvecklings- och betygssamtal.
− Resultaten visar också att elever förväntas ta stort ansvar för att framställa sig som motiverade och som någon som anstränger sig. Det beskriver jag med begreppet elevperformativitet. Övergripande visar min avhandling att ansvaret för lärande i stor utsträckning läggs på eleven, och att betygs- och utvecklingssamtalen ingår i ett skolsystem som riktar stort fokus på prestation och utveckling hos eleven.
Vad överraskade dig?
− Jag har lyssnat på många samtal som görs på olika sätt på olika skolor, men det är ändå ett likartat sätt att beskriva och prata om elever. Man tänker att eleverna är individer, men ändå finns det tydliga mönster i samtalen − som att man fokuserar mycket på personliga egenskaper trots att man pratar om kunskapskrav och betygsnivåer. Jag hade väntat mig mer variation. Ett annat resultat som överraskade var hur vanligt det är att elever får höra att de är tysta och behöver prata mer. Det är ett tydligt exempel på när elever beskrivs på ett likartat sätt.
Vem har nytta av dina resultat?
− Lärare kan ha nytta av resultaten genom att de får möjlighet att reflektera kring hur de pratar om och med elever om deras utveckling i skolan. Resultaten kan också bidra till att medvetandegöra hur de här samtalen och bedömningarna kan fungera som identitetsskapande processer, där lärare kan bidra till att låsa eller öppna idéer för vad eleverna kan och inte kan, nu och framåt. Avhandlingen tydliggör också att ansvaret ofta förskjuts till den enskilda eleven. Resultaten är också relevanta för skolledare och beslutsfattare som skapar riktlinjer kring den här typen av samtal och bedömningar. Min förhoppning är också att de kan vara till godo för eleverna i slutändan.