Historia på högstadiet: Historiekulturella yttringar i och utanför ett klassrum i Sverige hösten 2009

Historia på högstadiet: Historiekulturella yttringar i och utanför ett klassrum i Sverige hösten 2009

Hur använder elever skolans historieundervisning för att utveckla sitt historiemedvetande? På vilka sätt kan genomförd historieundervisning betraktas som en ”historiekulturell yttring” i ett samhälle? Den här avhandlingen tar sin utgångspunkt i dessa och andra övergripande frågor som rör unga människors behov av tidslig orientering i början av 2000-talet.

Avhandlingen bygger på en historiedidaktisk fallstudie av en serie lektioner i en åk 9-klass. I centrum för analyserna står lektionernas pågående historiska lärande. Men studien intresserar sig också för förbindelser mellan den analyserade undervisningen och andra historiekulturella yttringar i Sverige utanför klassrumsdörren vid denna tidpunkt, hösten 2009.

Av studien framgår hur eleverna genom undervisningen erbjuds möjligheter att aktivera sitt historiemedvetande, men också hur sammansatta historieämnets lärprocesser kan vara på högstadiet. Samtidigt visar studien att klassrummets berättelser om 1900-talet som ”katastrofernas århundrade” verkar stå i nära förbindelse med en schematisk ”mönsterberättelse” om Sverige som ett land som kan hantera förflutna fasor, en osäker samtid och en hotande framtid.