Challenging the narratives of motivation : A study in students’ driving forces in mathematics education

Abstrakt

Utgångspunkten för den här avhandlingen är de undersökningar om låg- och mellanstadieelevers uppfattningar om matematikundervisning som utgjorde den empiriska grunden för min licentiat-avhandling, och den diskussion om elevers motivation som fördes där. Kunskapsteoretiskt vilade licentiat-avhandlingen på ett i huvudsak individualpsykologiskt synsätt på undervisning och lärande. Resultaten där visade att eleverna gav uttryck för en rik variation av känslor inför matematik, såväl både positiva och negativa, som starka och svaga. På motsvarande sätt vittnade eleverna om inre och yttre motivation; de drevs således antingen av glädje för matematik och en vilja att arbeta med matematiska uppgifter, eller snarare av ambitionen att nå externa mål. Även i fråga om motivation innehöll resultaten nyanser inom kategorierna och bidrog till att vidareutveckla tidigare teorier.
Men, det finns ett ontologiskt glapp som påverkar synen på motivation och drivkrafter för lärande, och som är också är specifikt intressant för matematiklärande; å ena sidan finns en dominerande och i grunden psykologisk uppfattning av lärande som en överföring av existerande kunskaper till elever som identifieras som enskilda, autonoma individer. Å andra sidan finns en syn på undervisning som är socio-kulturellt förankrad och historiskt framväxt där lärande uppfattas som oupplösligt sammanflätad med utveckling och som realiseras i verksamheter där elever deltar aktivt.
Ett grundläggande antagande i avhandlingen är att aspekter av agens i matematiklärande, såsom de formuleras inom verksamhetsteori, kan bidra till en annan förståelse av begreppet motivation. Ur ett verksamhetsteoretiskt perspektiv kan det vara mer funktionellt att prata om att tillägna sig ett motiv för verksamheten, som en drivkraft för elevers engagemang. Sålunda är det övergripande syftet med den här avhandlingen att bidra till förståelsen av hur elevers drivkrafter för matematiklärande kan analyseras och förstås. Vidare fokuseras utformningen av undervisningens matematiska innehåll, såväl i relation till detaljer kring uppgiftsformulering som till kommunikativa aspekter när undervisningen iscensätts och genomförs.
De två forskningsfrågorna är:
Forskningsfråga 1. Vilka kvalitativt skilda sätt att erfara matematik uttrycker elever och hur kan dessa förstås i relation till drivkrafter för delaktighet i skolans matematikundervisning?
Forskningsfråga 2. Hur kan frågor om elevers agens-styrda engagemang förstås i relation till drivkrafter för delaktighet i matematikundervisning?
Empiriskt kan studien delas i två delar. Den ena delen utgörs av en analys av semistrukturerade intervjuer med 24 elever, 12 flickor och 12 pojkar, ur årskurs 8 och 9 i grundskolans högstadium. Den andra delen består av design och observation av matematikundervisning som studerats genom att matematiklektioner planerats, genomförts och analyserats i fyra iterationer. Dessa lektioner har genomförts med elever i årskurs 7, i fyra olika klasser men på samma skola och av samma lärare.
Datamaterialet i den här studien är av olika karaktär, dessutom är den övergripande frågan abstrakt. Därför har olika teorier och metoder tillämpats. För analysen av intervjuerna tillämpades fenomenografi. För lektionsdesignen har det huvudsakliga teoretiska verktyget varit lärandeverksamhetsteori, en vidareutveckling och specificering av verksamhetsteori med fokus på lärande som en verksamhet. Det är också huvudsakligen inom detta teoretiska ramverk som den avslutande diskussionen sker.
Resultatet visar att:
(1) Elever beskriver inte matematik som en verksamhet i sig utan snarare som en serie löst sammansatta handlingar. Elevernas övergripande mål är att besvara diskreta uppgifter, frågor, problem, och att göra detta på egen hand. Frågorna är i form av uppgifter antingen i form av enkla problemsituationer eller övningar.
(2) Eleverna gör få referenser till något som kan tolkas som egen agens i relation till ämnesinnehållet eller undervisningen.
(3) Då lektionsdesignen är baserad på teorier från lärandeverksamhet deltar elever i undervisningen och uppvisar en agens som överskrider den som beskrivits i intervjuerna.
(4) Fyra principer är centrala för lektionsdesignen: att skapa en uppgift med teoretisk komplexitet, att möjliggöra att elevernas agens utvecklas till ett motiv för den matematiska verksamheten, att tillhandahålla adekvata teoretiska redskap med funktionen att rikta elevernas uppmärksamhet mot avgörande aspekter av det matematiska lärandeobjektet, samt slutligen att skapa ett utrymme för ett kollektivt minne där det kollektiva teoretiska arbetet kan realiseras.
Utifrån detta resultat identifieras följande implikationer för praktiken:
(i) Elever behöver erbjudas en undervisning där de kan utveckla agens till matematikens innehåll.
(ii) En sådan undervisning behöver utgöra ett samspel mellan uppgiften och genomförandet av uppgiften. Uppgiften utgör det matematiska innehållet och behöver innehålla förutsättningarna för ett teoretiskt utforskande av matematiska strukturer och relationer. Iscensättningen utgörs av samspelet i den grupp, bestående av lärare och elever, där uppgiften behandlas.
(iii) Lärarens roll för iscensättningen är att skapa förutsättningar för att det teoretiska utforskandet uppstår, och sedan att få det att utvecklas och vara inkluderande.