Drama kan vara en resurs i hållbarhetsundervisning
Dramapedagogik kan fungera som en resurs i hållbarhetsundervisningen, visar Julia Fries avhandling. Drama och konst kan vara en väg att integrera kunskap om svåra frågor och samtidigt skapa hopp.
Bor utanför Katrineholm
Född 1980
Disputerade 2026-05-22
vid Stockholms universitet
Lek, kropp, framtidshopp. Drama som resurs i hållbarhetsundervisning
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Vi har en kollektiv utmaning; hur kan vi ställa om till ett hållbart samhälle? Min forskningsfråga handlar om vad vi som dramapedagoger kan bidra med.
– Jag har som dramapedagog tidigare bland annat jobbat med konflikthantering och där är drama så självklart passande. Det är lätt att se att det kan fungera. Men för miljöfrågorna, som har kommit allt högre på agendan, tyckte jag att det var mycket svårare att se hur man kan jobba med drama. Det handlar om strukturella frågor och ekonomi.
Vad handlar avhandlingen om?
– Den handlar om hur dramapedagoger kan arbeta med hållbarhetsundervisning. Det är inte bara en kunskapsfråga, utan också en fråga om existentiell undervisning. Hur ska vi hantera frågorna i klassrummet? Många elever har ångest över miljöfrågorna och den situation som vi befinner oss i. Hur gör vi för att elever inte ska stänga av och få ångest när vi vill ingjuta hopp och framtidstro? Drama, konst och lek är ett sätt att sträcka sig mot en gemenskap.
Arbete med drama, där man kan kliva in i en roll, kan frigöra energi och väcka empati.
Julia Fries
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Drama fungerar som ett sätt att arbeta med hållbarhetsundervisning. Miljöfrågorna är akuta och det gör att känslorna kan komma i vägen i undervisningen. Det är svåra frågor men när vi väver ihop kropp, tanke och känsla i dramaundervisningen kan det ge en väg till att integrera kunskapen. Vi kan få mer kontakt med oss själva och varandra, vilket ger hopp.
Vad överraskade dig?
– Mina resultat kan tyckas ganska förutsägbara för en dramapedagog. Vi vet att drama kan skapa gemenskap. Det är i linje med vad forskning tidigare visat. Det som är nytt är kopplingen till hållbarhet – att drama, konst och lek kan vara ett bidrag till hållbarhetsarbetet.
– För mig personligen var det överraskande att avhandlingsarbetet tagit nya vändningar, där jag använt konstnärliga metoder i min analys. De kvalitativa metoderna gav inte rättvisa till materialet och svårfångade dimensioner. Det såg jag inte framför mig när jag började arbetet.
Vem har nytta av dina resultat?
– Avhandlingen kan vara till direkt nytta för utbildare inom hållbarhetsfrågor. Studien är gjord på unga vuxna, men samma saker går att anpassa för olika åldrar. Arbete med drama, där man kan kliva in i en roll, kan frigöra energi och väcka empati.
– Avhandlingen kan också vara intressant för alla som är nyfikna på att ta in estetik i sin forskning och undervisning.