Elever med resursstarka föräldrar har större chans till stöd
Elever med mer engagerade och resursstarka föräldrar har större chans att få stöd i skolan. Det visar Carlos Rojas avhandling om skolans kompensatoriska uppdrag.
Bor i Stockholm
Född 1983
Disputerade 2026-05-29
vid Stockholms universitet
(Un)doing equity in the provision of educational support
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är sociolog och har på uppdrag av kommuner jobbat med barn och unga med olika uppväxtvillkor, i olika livssituationer. Det jag såg gjorde att jag ville fördjupa mig mer i skolan och barnens möjligheter där, vilka processer som påverkar elevernas skolgång.
Vad handlar avhandlingen om?
– I grunden handlar den om skolans kompensatoriska uppdrag och vårt välfärdssamhälle; att alla barn ska få likvärdiga möjligheter oavsett familj och oavsett var de växer upp.
Familjer som har större utrymme i sitt liv kan också ha större möjligheter att genomdriva utredningar som leder till medicinska diagnoser och därmed stöd.
Carlos Rojas
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Vilka barn som får stöd i paritet med sina behov, alltså adekvat stöd, verkar vara väldigt beroende av vilken familj de har. Är det en förälder som är krävande och ligger på om ett barn som har svårigheter så ökar sannolikheten att barnet får stöd. Hela idén om skolans kompensatoriska uppdrag och ett socialt välfärdssamhälle blir därmed ifrågasatt.
– De barn som har mer resursstarka föräldrar får mer stöd. Principen om likvärdighet råder inte när det gäller att fördela skolans resurser.
– Det här är inte nytt i forskningssammanhang, men jag försöker sätta resultaten i en kontext. Skolan är en svår arbetsplats och pedagogerna har en trängd situation. De kan känna att de inte gör vad de borde göra, utan vad de måste göra. Det kan handla om att göra saker för att hålla ryggen fri i förhållande till ansvarsutkrävande från skolans ledning eller från föräldrar. Man prioriterar elever där man vet att det kommer fler frågor från föräldrar och där det finns ett större engagemang från familjen.
− Familjer som har större utrymme i sitt liv kan också ha större möjligheter att genomdriva utredningar som leder till medicinska diagnoser och därmed stöd. Men inget säger att en elev med en diagnos egentligen har större behov än en annan elev.
Vad överraskade dig?
– Alla de elever som fick åtgärdsprogram hade föräldrar som var födda i Sverige i de klasser jag tittade på. Elever med liknande resultat som hade föräldrar som hade migrerat hade inte åtgärdsprogram. Jag trodde inte att det skulle vara så. Det är sorgligt och talande för situationen. Även tidigare forskning har visat att det finns sådana mönster i skolan, att elever vars föräldrar inte ligger på får mindre stöd. Det är inget som skolan vill eller har bestämt att det ska bli så, utan beror på komplexa processer.
Vem har nytta av dina resultat?
– Jag hoppas och önskar att vi skulle kunna få till ett mer öppet och icke-dömande samtal om prioritering av skolans resurser. Man behöver inte läsa avhandlingen för det, men om vi skulle sätta oss och titta på hur prioriteringar av stödresurser ser ut skulle vi hitta jobbiga saker. Jag förstår att det har blivit så här, men vi behöver ha ett samtal om det och alla som arbetar med stödinsatser i skolan behöver reflektera över besluten.