Anpassningar kan förbättra förebyggande interventioner
Den förebyggande klassrumsinterventionen Pax Good Behaviour Game fungerar även för elever med specialpedagogiska behov, men kan behöva anpassas och kompletteras med ytterligare stöd, visar Maria Jornevalds avhandling.
Bor i Boden
Född år 1975
Disputerade 2026-06-05
vid Stockholms universitet
Universal Prevention and Special Educational Needs. The PAX Good Behavior Game in Mainstream Education Settings
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag är skolpsykolog och har mött många elever som har svårt med uppmärksamhet eller socialt samspel. Sådana svårigheter ökar risken för psykisk ohälsa och misslyckande i skolan. Därför blev vi i vår kommun intresserade av att arbeta förebyggande med interventionen Pax Good Behaviour Game, som syftar till att förbättra tryggheten och studieron i klassrummet. Det finns ett starkt forskningsstöd för att metoden fungerar generellt, men vi har betydligt mindre kunskap om hur den påverkar barn med specialpedagogiska behov i vanliga klassrum. Det ville jag undersöka.
Vad handlar avhandlingen om?
– Om hur klassrumsinterventionen Pax – som består av tio pedagogiska verktyg som förstärker positiva beteenden hos eleverna – fungerar i vanliga klassrum där det finns elever med olika typer av specialpedagogiska behov. För att ta reda på det har jag gått igenom internationell forskning om hur Pax-spel, som är ett av verktygen i Pax, påverkar elever med specialpedagogiska behov. Sedan har jag intervjuat lärare och elever i en svensk kommun som har arbetat med Pax.
Jag såg dock att alla delar av Pax inte var lika enkla för alla barn: vissa elever fick anstränga sig mer för att följa med, och det kunde bli synligt för de andra eleverna att de inte klarade uppgifterna i Pax särskilt bra.
Maria Jornevald
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Mina studier visar att Pax verkar fungera väldigt väl generellt, även för elever med specialpedagogiska behov i vanliga klassrum. Lärarna beskrev att det blev lättare att jobba och att kommunicera på ett positivt sätt samtidigt som eleverna tyckte att undervisningen blev lugnare och tydligare.
– Jag såg dock att alla delar av Pax inte var lika enkla för alla barn: vissa elever fick anstränga sig mer för att följa med, och det kunde bli synligt för de andra eleverna att de inte klarade uppgifterna i Pax särskilt bra. Därför beskrev lärarna att de gjorde egna anpassningar till elevernas behov och att detta hade betydelse för hur väl interventionen fungerade.
Vad överraskade dig?
– Hur stor betydelse lärarnas anpassningar verkade ha. Det blev tydligt att följsamhet till en intervention och egna anpassningar inte behöver vara varandras motsatser – anpassningarna kan tvärtom bidra till att interventionen fungerar för fler elever.
Vem har nytta av dina resultat?
– De som jobbar med den här typen av universella preventiva program. Det viktigaste att ta med sig från avhandlingen är att sådana program kan lägga en god grund för ett bättre klassrumsklimat – även för elever med specialpedagogiska behov – men att de inte ersätter mer riktat stöd utan behöver användas tillsammans med det.