Barns nyfikenhet viktig för lärande
Nyfikenhet är en stark inre drivkraft för lärande. Hur kan förskolan stödja och utveckla barns nyfikenhetsdrivna lärande? Det har psykologen John Kaneko forskat om.
Bor i Stockholm
Född år 1980
Disputerade 2026-06-03
Stockholms universitet
Curiosity For Learning in Early Childhood Education and Care
Varför blev du intresserad av ämnet?
– Jag har jobbat som skolpsykolog och var dessförinnan på väg att bli lärare. Motivation att lära sig, framför allt inre motivation har intresserat mig länge. Det är en aktuell fråga i utbildningssammanhang eftersom många elever upplever skolan som en plats som är dålig och tråkig och där man bara ska prestera.
– Nyfikenhet är kanske det tydligaste exempel på inre motivation att lära sig. När jag höll på med avhandlingen såg jag också att det gjorts få studier tidigare om nyfikenhetsdrivet lärande inom utbildningsforskning generellt, och inom förskolefältet specifikt.
Vad handlar avhandlingen om?
– Det handlar om inre processer för nyfikenhet och nyfikenhetsdrivet lärande. Hur kan vi stötta barn att lära sig med hjälp av nyfikenhet och hur kan vi stötta processerna bakom ett sådant lärande? Avhandlingen handlar även om hur man kan mäta barns nyfikenhetsbenägenhet och om denna benägenhet kan förändra effekterna av olika pedagogiska metoder.
– Det som kan vara problematiskt är att förskolan ofta pratar om barns naturliga nyfikenhet, men att barn faktiskt är olika nyfikna. Det kan göra att undervisningen blir mindre likvärdig, eftersom barn som redan är mycket nyfikna kan få större utbyte av arbetssätt som bygger på nyfikenhet än andra barn. Samtidigt kan likvärdigheten öka om pedagogerna stöttar och utvecklar alla barns nyfikenhetsprocesser. Just hur dessa processer kan stöttas är kanske ett av de viktigaste bidragen.
– Avhandlingen innehåller både kvantitativa och kvalitativa studier och utgår bland annat från psykologisk forskning, neurovetenskap och kognitionsvetenskap.
Det kan göra att undervisningen blir mindre likvärdig, eftersom barn som redan är mycket nyfikna kan få större utbyte av arbetssätt som bygger på nyfikenhet än andra barn.
John Kaneko
Vilka är de viktigaste resultaten?
– Det viktigaste resultatet är att avhandlingen ger en tydligare bild av hur förskollärare kan stötta lärande som drivs av barns nyfikenhet, genom att ta hänsyn till de inre psykologiska processer som ligger bakom barns nyfikenhet. Ett annat viktigt resultat är att avhandlingen formulerar välgrundade och testbara hypoteser om hur barns nyfikenhetsbenägenhet kan utvecklas genom pedagogiska insatser i förskolan. Detta är viktigt eftersom utvecklingen av barns nyfikenhet är inskriven i förskolans läroplan.
– Jag undersökte också om det går att mäta barns nyfikenhet genom föräldraenkäter och om denna information kan användas för att förstå hur effektiva två olika pedagogiska metoder är.
Vad överraskade dig?
– Jag blev överraskad över hur lite forskning det finns om inre processer för nyfikenhetsdrivet lärande. I förskolan pratar man mycket om nyfikenhet men inte om hur man kan stötta de processer som ligger bakom. När jag tittade igenom videomaterial från förskolor fanns det också väldigt få exempel där barn var nyfikna och stöttades i detta av lärare.
– Jag blev förvånad över hur få kvantitativa studier och effektstudier som har gjorts inom förskolan generellt och framför allt i svensk kontext. Förskolan behöver fler studier som fokuserar på att ge evidens för olika metoder och idéer.
Vem har nytta av dina resultat?
– Avhandlingen synliggör de mentala processer som ligger bakom nyfikenhetsdrivet lärande. Detta ger pedagoger en tydligare och mer detaljerad bild av vad som faktiskt behöver stödjas och vad som kan utvecklas i barns nyfikenhetsdrivna lärande.
– Avhandlingen visar också hur resultaten kan användas för att utveckla metoder som stärker barns nyfikenhet och deras lärande som drivs av nyfikenhet. På så sätt kan avhandlingen bidra till att förskolefältet går vidare i arbetet med att studera och förstå effekterna av undervisning som bygger på barns nyfikenhet.