Hoppa till sidans innehåll
Förskola

Spirande historieundervisning: Historia på förskolans vis

Publicerad:29 september

Felicia Boehme-Stock vill med sin avhandling bidra med kunskap om
hur undervisning i de samhällsorienterande ämnena, specifikt historia,
kan göras i förskolan.

Författare

Felicia Boehme-Stock

Handledare

Professor Anne-Li Lindgren, Stockholms universitet Professor David Ludvigsson, Linköpings universitet

Opponent

Professor Cecilia Wallerstedt, Göteborgs universitet

Disputerat vid

Linköpings universitet

Disputationsdag

2026-10-09

Institution

Institutionen för beteendevetenskap och lärande

Abstrakt

Avhandlingen är en explorativ studie med etnografisk ansats som undersöker historieundervisning på tre olika förskoleavdelningar på tre förskolor med barn i åldrarna 1–2 år, 4–6 år respektive 5–6 år. Parallellt med analysarbetet utvecklades den teoretiska väv som används i avhandlingen och som förenar estetik som sinnesförnummen kunskap med begrepp vidareutvecklade från historiedidaktik och från lekresponsiv teori.

Resultaten visar hur historia omtolkas och anpassas utifrån en svensk förskolepedagogisk tradition. Begreppet spirande historieundervisning utvecklas i avhandlingen för att fånga den undervisning om det förflutna som pågår i förskolan. Undervisningen bedrivs genom sinnesförnummet görande och berättande i spontana och planerade aktiviteter (som är). Sinnesförnimmelser används som grund och stöd för att föreställa sig (som om) det förflutna (som var). Artefakter i materiell och immateriell form är resurser (som är) för att förflytta barnen bortom deras egen livstid för att erfara historia genom vad som i avhandlingen kallas ”historie-estetiskt kunnande”. Berättande, ofta med stöd i artefakter, är en vanlig metod för att strukturera och förmedla information och det används även för att strukturera och konsolidera gemensamma erfarenheter. I undervisningen behandlas inte bara faktakunskaper om det förflutna (undervisning i), utan historia används också för att ge som perspektiv på nutiden (undervisning genom). Även skapandet av kunskap och spridning av kunskap om det förflutna genom arkeologi, paleontologi och museologi (undervisning om) förekom.

Resultaten indikerar att det behövs mer forskning om hur, vad och varför historieundervisning kan göras i förskolan liksom att det behövs initiativ till utbildning och fortbildning för förskollärare som ger dem både ämneskunskaper och didaktiska kunskaper förankrade i förskolans pedagogiska tradition för att de yngsta barnen ska få möta undervisning som är meningsfull och stöttar deras utveckling.