Sociala representationer om etikundervisning i mellanstadiets samhällsorienterande ämnen. Didaktiska utmaningar och möjligheter

Abstrakt

Skolan är en moralisk arena där elever lär om etik och moral genom den undervisning och det sociala samspel som pågår där. Att elever utvecklar en etisk kompetens är viktigt både för dem som individer och som samhällsmedborgare. Skolan har en möjlighet och ett uppdrag att stödja elever i denna utveckling och etikundervisning utgör därför en viktig del av skolans uppdrag. Få studier har dock riktat fokus mot etikundervisning och yngre barn i de samhällsorienterande ämnena. Det övergripande syftet med denna avhandling är därför att undersöka etikundervisning som socialt fenomen i samhällsorienterande ämnen med särskilt fokus på religionskunskapsämnet. Genom att blottlägga och analysera underliggande antaganden om etikundervisning i olika sammanhang, (lärares samtal, läroplan och klassrum) som gemensamt bidrar till formandet av etikundervisning, kan didaktiska möjligheter och utmaningar i etikundervisning diskuteras. För att uppfylla avhandlingens syfte genomfördes tre delstudier som undersökte etikundervisning som socialt fenomen ur olika perspektiv och med olika metoder. Den första delstudien riktar intresset mot hur lärare som undervisar i samhällsorienterande ämnena på mellanstadiet samtalar om etikundervisningens syfte, innehåll, metoder och utmaningar. Tre arbetslag intervjuades, genom fokusgrupper, vid två tillfällen. Den andra delstudien fokuserade den då gällande läroplanen (Lgr11) och hur idéer om etikundervisning kommunicerades i denna. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes för att undersöka dessa idéer. Den tredje delstudien riktar uppmärksamhet mot hur etikundervisning realiseras inom ramen för religionskunskap i årskurs 6. Genom deltagande observationer undersöktes om och i så fall hur etikundervisning aktualiseras i religionsundervisning om hinduism och buddhism. Resultaten från dessa studier visar att etikundervisning är ett komplext socialt fenomen. Etikundervisning ges olika mening och innebörd och kommer till uttryck på olika sätt i skolans praktik vilket bidrar till att etik som undervisningsområde kan förstås som ett vagt inramat ämne men som är ständigt närvarande samtidigt som det kan förstås som ett implicit ämne som sällan utgör det centrala ämnet för undervisning.