Så kan förskolan stärka barns språk
Det har saknats kunskap om hur barns akademiska språk kan utvecklas i förskolan, konstaterar Jeanette Koskinen. Hon har utvecklat en ny undervisningsmodell som ger förskollärare konkreta verktyg för att strukturera förskolans språkundervisning.
Bor i Helsingfors
Född år 1993
Disputerade 2026-04-24
vid Örebro universitet
Reframing Language Teaching in ECEC Through Academic Languaging
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag har jobbat som förskollärare både i Finland och i Sverige. I Finland arbetade jag i en finlandssvensk kontext där de flesta barnen pratade både svenska och finska hemma. Trots att förskolan var svenskspråkig och undervisningen var på svenska så upplevde både jag och mina kollegor att vi ändå fick jobba väldigt mycket med det svenska språket eftersom finskan var så dominant.
− När jag flyttade till Sverige och började arbeta som förskollärare så breddades den uppfattningen. Kontexten blev också betydligt mer flerspråkig eftersom det kunde finnas fem till tio olika språk representerade i barngruppen. Det fanns barn på förskolan som hade börjat i ett- eller tvåårsåldern och ändå inte riktigt behärskade svenska när de var fem år, och jag funderade på varför. När jag sen fick möjligheten att påbörja min forskarutbildning ville jag fokusera på just språkundervisning och akademiskt språk.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om förskolans språkundervisning från ett lärarperspektiv. Jag har gjort en enkätundersökning med lärare i Sverige och Finland, där jag har tittat på hur de själva ser på sin roll som språkliga förebilder, men också vilka olika lärarprofiler som jag kunde identifiera kopplat till språkundervisning.
− Avhandlingen presenterar också en undervisningsmodell, som jag kallar akademiskt språkande, som syftar till att utveckla barns akademiska språkfärdigheter, och som jag utvecklade i en praktiknära studie tillsammans med förskollärare i Sverige och Finland. Akademiskt språk är mer abstrakt och anses ha stor betydelse för barns fortsatta lärande och utveckling. Forskning visar också att flerspråkiga barn kan ha större utmaningar att tillägna sig ett akademiskt språk.
Något som var överraskande var att lärarna uppgav att de sällan eller inte alls strävade efter att integrera barnens hemspråk i undervisningen, trots att vi vet att det är viktigt att barn har ett starkt modersmål i grunden för att kunna utveckla ett annat språk.
Jeanette Koskinen
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Ett av de viktigaste resultaten är själva modellen akademiskt språkande, som är ett konkret verktyg för förskollärare. Det var viktigt för mig att bidra med kunskap som kan komma till direkt nytta för förskollärare. Modellen erbjuder konkreta planeringsverktyg för lärare. Den innehåller sex olika steg som handlar om hur språkundervisningen ska planeras samt vad man bör tänka på när man organiserar undervisningen.
− Modellen är också särskilt inriktad på att utveckla barns akademiska språk. Ett område i förskolan som jag vågar påstå att det finns relativt lite kunskap om. Därför är ett viktigt resultat med avhandlingen det konkreta kunskapsbidraget.
Vad överraskade dig?
− Jag vill lyfta fram fyra saker som överraskade mig. Jag kunde identifiera fyra olika lärarprofiler när det handlar om vilken typ av undervisning lärare uppger att de bedriver. Den lärarprofil som visade sig vara störst är den som jag kallar för de explicita lärarna. Det är lärare som uppger att de föredrar en språkundervisning som är lite mer formell i sin karaktär och som fokuserar mycket enbart på undervisningsspråket, det vill säga svenska.
− Något som var överraskande var att lärarna som passade in i den profilen uppgav att de sällan eller inte alls strävade efter att integrera barnens hemspråk i undervisningen, trots att vi vet att det är viktigt att barn har ett starkt modersmål i grunden för att kunna utveckla ett annat språk. En annan sak som överraskade mig var att trots att många lärare ser sig själva som språkliga förebilder, så kanske det inte nödvändigtvis leder till en medveten språkundervisning. Varken när det gäller planering, hur man organiserar språkundervisningen och hur man tänker kring sitt eget språkbruk.
− Det var två saker kopplade till själva undervisningsmodellen som överraskade mig. Modellen implementerades vid olika måltider och vid högläsningen. Min egen erfarenhet gjorde att jag var lite skeptisk till måltiden som ett undervisningstillfälle. Men vi testade modellen vid måltider och lärarna upplevde att det var ett jättebra tillfälle att bedriva språkundervisning. Det visar att en situation som många gånger bara anses handla om omsorg har en väldigt stor potential att vara en didaktisk stund. Men det kräver att det finns en ordentlig planering.
− Slutligen var det överraskande att se hur många antaganden förskollärare gör om barns språkkunskaper − och i vissa fall felaktiga antaganden. Det var särskilt tydligt i början av testperioden när lärarna formulerade ett syfte för språkundervisningen, som sedan visade sig vara omöjligt att uppnå eftersom barnen hade stora utmaningar med vardagsspråket. Då blir det svårare att utveckla ett akademiskt språk. Det visar vilket behov det finns av att systematiskt kartlägga enskilda barns språkutveckling.
Vem har nytta av dina resultat?
− Jag hoppas att yrkesverksamma förskollärare och rektorer, men också andra förskoleforskare, har nytta av resultaten.