Så kan eleverna bli mer engagerade i matematiken
När elever kollektivt undersöker matematiska problemsituationer ökar deras engagemang i undervisningen. Det menar Martin Nyman som har forskat om elevers drivkrafter för att engagera sig i matematik.
Bor i Stockholm
Född år 1968
Disputerade 2026-06-12
vid Åbo Akademi
Challenging the narratives of motivation. A study in students’ driving forces in mathematics education
Varför blev du intresserad av ämnet?
− Jag skrev en licentiatavhandling som handlar om elevers motivation och känslor till matematikämnet. Det pratas mycket om att motivation är centralt för elevernas lärande och det finns mycket forskning om det. Men jag är lärare i grunden och jag upplevde att de teorierna inte hjälpte mig så mycket när det gäller hur jag konkret ska utforma undervisningen. Under licentiatarbetet blev jag parallellt involverad i ett annat projekt som handlar om hur man kan designa undervisningen så att eleverna får möjlighet att arbeta med, och undersöka, matematiska samband och problem. I det arbetet såg jag hur engagemanget ökade, och att det hade att göra med lektionens innehåll och hur den var strukturerad. Då började jag fundera på om det är så att vi måste titta på motivation på ett annat sätt. När jag var klar med den studien kände jag att jag ville fortsätta med en doktorsavhandling.
Vad handlar avhandlingen om?
− Doktorsavhandlingen är en fortsättning på min licentiatavhandling och baseras på två delar, där den ena består av intervjuer med elever om hur de ser på matematik, vad deras drivkrafter är för att engagera sig i matematik och vad de uppfattar att skolmatematik är till för. Den andra delen av avhandlingen handlar om design av matematiklektioner i alla tre stadier på grundskolan och gymnasiet. Min avhandling fokuserar på årskurs 7, där vi gjorde lektioner på ett specifikt sätt med syfte att skapa matematiska resonemang i en helklassituation. I avhandlingen försöker jag diskutera hur man ser på världen i relation till kunskap och lärande, och specifikt på hur man kan se på motiv för lärande i matematik.
Vi kunde se att eleverna blev mer engagerade när de tillsammans fick undersöka problemsituationer som är matematiskt knepiga eller motsägelsefulla.
Martin Nyman
Vilka är de viktigaste resultaten?
− En viktig aspekt är den kollektiva dimensionen av matematikundervisningen. Vi kunde se att eleverna blev mer engagerade när de tillsammans fick undersöka problemsituationer som är matematiskt knepiga eller motsägelsefulla. En annan sak handlar om att läraren istället för att stå längst fram vid tavlan och förmedla kunskap och driva arbetet, kanske bör ta en position längst bak i klassrummet och i stället styra ett arbete som eleverna huvudsakligen gör. Det kräver att man designar om det som eleverna ska jobba med. Så det handlar om att vända på synsättet om vem som ska göra jobbet i klassrummet när man ska lära sig matematik. Är det läraren som visar och eleverna kopierar, eller ska eleverna försättas i någon form av undersökande arbete? Det är den diskussionen som jag för i avhandlingen.
Vad överraskade dig?
− En sak som överraskade oss när vi höll på med projektet med lektionsdesignen, var att det var så pass lätt att få eleverna med sig. Strukturen på den lektionen var ganska annorlunda än de var vana vid. Men det var väldigt lätt att skapa engagemang och få med dem på tåget. Det överraskade oss allihop att det gick så pass bra.
− En annan sak som överraskade är att elevernas generella uppfattning om vad matematik är, är så pass enahanda. Enligt dem går det helt enkelt ut på att på egen hand komma fram till rätt svar så snabbt som möjligt.
− En tredje sak som överraskade är att den egna uppfattningen om lärande är så starkt knutet till vår individbaserade uppfattning om människor. Jag tror att det krävs en slags tankevända för att se på lärande som en mer social och kollektiv verksamhet.
Vem har nytta av dina resultat?
− Jag hoppas att matematiklärare ska ha nytta av dem. Konkret finns det ett antal nycklar i avhandlingen om hur man kan bete sig i klassrummet som lärare, och hur man kan gripa sig an undervisningen så att eleverna faktiskt får känna att de är välkomna att delta och inte bara ska reproducera och kopiera. I och med att avhandlingen har en teoretisk dimension så hoppas jag också att man kan generalisera förbi matematikämnet.