Hoppa till sidans innehåll
Slöjd

Skog och slöjd – en didaktisk utmaning

Publicerad:Igår 15:08
Uppdaterad:Igår 17:18
Susanne Rydell
Skribent:Susanne Rydell

Trä behöver ses som mer än ett material, ”en planka”, i slöjden. Annars försvinner kopplingen till trädet som organism och del av ett större kretslopp. Det belyser Paul Resch i sin avhandling om skog och om slöjdämnets didaktik.

Paul Resch.
Paul Resch

Bor Stockholm
Född 1984

Disputerade 2026-10-02
vid Linköpings universitet

Avhandling

Trädslöjd. Material- och miljömässiga rörelser i skärningspunkten mellan skog och slöjdämnets didaktik

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag var slöjdlärare i många år och brottades med frågor om hållbarhet. Jag har också länge varit intresserad av skogsvårdsfrågor och blev intresserad av att fördjupa mig i frågor om kopplingen mellan material i slöjden och miljö.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen tar sin början i ett dilemma. Hur ska vi förstå och förhålla oss till materialet trä när frågan om skogsbruk är så komplicerad? Ett av de stora uppdragen för skolan är att undervisa om hållbar utveckling och att medvetandegöra miljökonsekvenser. För oss pedagoger innebär det att vi har ett krav på oss, och att vi måste kunna anpassa oss när det gäller hur vi undervisar om och förhåller oss till trä. Frågor om koppling till slöjdare och konsthantverk finns också med.

Hur ska vi förstå och förhålla oss till materialet trä när frågan om skogsbruk är så komplicerad?

Paul Resch

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det finns tre viktiga punkter, som kan ses som tre risker eller spänningsområden. Den första handlar om hur trä formas som materialområde. Trä är ett organiskt material, inte en sak, men när vi jobbar med trä i undervisningen kan trä komma att bli likställt med en produkt. Trä blir en vara, där kopplingen mellan trä och hållbarhet riskerar att försvinna. Materialet blir avpolitiserat.

– Det andra är att det är problematiskt om materialet blir anonymt och bara betraktas instrumentellt. Om vi tänker att träet bara är ett material, en planka, då går vi miste om kopplingen till trädet som organism och del av ett större kretslopp.

– Det tredje är att träet kan kännas oändligt när vi jobbar med en vanlig, standardiserad undervisning. Men skogen sätter gränser för vad vi kan göra, det finns en tydlig spänning. Det handlar om att didaktiskt göra materialet tillgängligt men inte gå över gränsen för vad som är hållbart.

Vad överraskade dig?

– Flera saker överraskade mig, en var att de deltagande slöjdlärarna var så intresserade av frågorna och generösa när det gällde att dela sina tankar och att resonera kritiskt om sin egen praktik. Diskussionerna om skogsbruk var också väldigt nyanserade, det handlar inte om att storskaligt skogsbruk alltid är dåligt.

Vem har nytta av dina resultat?

– Först och främst är det ett bidrag till två forskningsfält: det slöjdvetenskapliga fältet och fältet för pedagogiskt arbete.

– Jag hoppas också att studenter, lärarutbildare och slöjdlärare kan hitta stöd i avhandlingen när det gäller undervisningen eller slöjdpraktik. Jag försöker inte tala om hur något ska göras, det är upp till alla att hitta sina praktiker, men avhandlingen belyser olika utgångspunkter.