A Discourse Analytic Approach to HEI Leadership in Finland: The What and How of Rectors’ Leadership

Abstrakt

Denna doktorsavhandling behandlar ledarskap i högskolor i Finland. Avhandlingen består av 5 artiklar eller studier samt denna sammanfattning Avhandlingen öppnar upp för en diskussion kring ledarnas diskursanvändning och för de olika valmöjligheter som en ledare, i detta fall en rektor, står inför i sitt ledarskap. Huvudsakligt fokus ligger på rektors ledarskapspraktik och hur denna kan förstås ur ett diskursivt perspektiv. Framförallt den medierande rollen i ledarskapet tangeras. Rektors ledarskap som betraktat ur ett icke-affirmativt och ett icke-hierarkiskt perspektiv diskuteras även då detta specifikt belyser de relationer som finns i kontexten. Syftet med avhandlingen är att studera rektors ledarskapspraktik ur ett diskursivt perspektiv i hopp om att öka förståelsen av ledarskapspraktiken i en tid av förändring. Avhandlingen syftar också till att se vilka diskurser som formas och upprätthålls. Språket eller talet ses som en social praktik och är centralt i själva utövandet av ledarskapet. Ledarskapspraktiken och diskurserna utforskas i en högskolekontext där spänningarna mellan det organisationsinterna och organisationsexterna alltjämt är närvarande.

Avhandlingen strävar till att besvara följande syntetiserade forskningsfrågor: Hur kan man förstå ledarskapspraktiken i högskolorna med ett speciellt fokus på en medierande roll och en diskursiv positionering? och Hur kan ledarskapet i den högskolorna förstås utifrån ett diskursivt perspektiv?

Avhandlingen utgår från ett diskursanalytiskt, närmare bestämt diskurspsykologiskt perspektiv där följande diskursiva begrepp används som verktyg i arbetet: subjektsposition, identitetskonstruktion, tolkningsrepertoar och positionering. Det empiriska materialet består av inskriptionstal och tematiska intervjuer med högskolerektorerna.

Forskningen visar på den diskursiva aspekten av ledarskapspraktiken, som en sorts (pedagogiskt) medierad aktivitet. Forskningen visar att yttre omständigheter gör att uppgifter och frirum varierar, men att rektor själv avgör hur frirummet används och hur detta genom talet bidrar till hur deras ledarskap tar sig i uttryck och blir till en handling genom de diskurser och därmed den diskursiva ledarskapspraktik hen konstruerar och upprätthåller. Den icke-affirmativa teorin förtydligar ytterligare de relationer som finns i kontexten och ökar förståelsen för hur relationerna återspeglas i rektors ledarskapspraktik. Dessa diskursiva ledarskapspraktiker bidrar i sin tur till att skapa möjligheter för medarbetarna och även för externa som bjuds in till att samskapa externa offentliga rum kring högskolan.