Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan.

Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan.

Avhandlingen bygger på en etnografisk studie genomförd i en grupp enspråkiga barn i åldrarna ett och ett halvt till tre år i en förskola. Syftet har varit att vinna kunskap om hur de yngsta barnen erövrar och uttrycker litteracitet. Begreppet litteracitet som har sitt ursprung i engelskans literacy har under senare år fått en vidare innebörd och innefattar skrift i någon form och bilder. Relaterat till de yngsta barnen blir då berättande, med och utan bilder, ritande, sjungande och kommunikation delar av detta utvidgade begrepp.

Ett antagande var att barn är aktiva och kompetenta i sitt sökande efter mening när de använder texter, tecken och bilder. Studiens forskningsfrågor har riktats mot barnens deltagande i litteracitetshändelser och deras handlingar i litteracitetspraktiken. En fråga har varit att undersöka om barns litteracitet kan ha någon påverkan på förskolan som social och kulturell plats. En annan central fråga var om barn själva bidrar till litteracitetspraktiken genom interaktion med andra barn i gruppen.

Studiens teoretiska ram knyter an till det sociokulturella perspektivet som betonar samspel och kommunikation i sociala sammanhang. Det empiriska materialet består av videoobservationer och fokus har varit barnens handlingar med litteracitet där berättande och återberättande, sång samt verbal och icke-verbal kommunikation ingår. Dessa olika litteracitetsformer kan därigenom relateras till läsande och skriftspråk. I barnens litteracitetshändelser och litteracitetspraktik har förskolans specifika kontext varit av särskilt intresse. Allt insamlat material har transkriberats och utgör det material som sedan analyserats och tolkats. En vägledande princip för transkriptionen var att ge en så nära bild som möjligt av barnens språkliga uttryck liksom deras handlingar och som kan kopplas till det vida området litteracitet och en andra princip var att beskriva och analysera om dessa kunde relateras till förskolans kontext.

Det analyserade materialet visar hur barnen deltar och interagerar med varandra medan de är engagerade i litteracitet och det avtäcker även innehållet i barnens kommunikation. Två olika slags litteracitet framträder; berättandets praktiker och läsandets och skrivandets praktiker. En djupare analys visar att barnen bygger dels en berättarkunskap och de skapar även ett eget litteracitetsmanifest. Barnen understryker vad de gör genom verbala uttryck där de definierar sig själva som läsare och skrivare.

Resultatet ger ett bidrag till ny kunskap och vidgad förståelse av litteracitet bland de yngsta barnen och kan även visa att det är något barnen själva har skapat inom ramen för förskolekulturen. I den studerade barngruppen kommer många fler uttryck och handlingar fram som har koppling till skrivet material än vi vanligen förknippar med de yngsta barnen. Framför allt har barnens kommunikation med varandra bidragit till detta. Jag läser och jag berättar en saga är exempel på hur barnen talar om sin litteracitet och som transkription, analys och tolkning kunnat lyfta fram.

Abstract in English