”Att göra sina uppgifter, vara tyst och lämna in i tid”. Om elevansvar i det högmoderna samhället
I dag talas det mycket om att eleverna börjar ta kontroll över sitt eget lärande och skolarbete, kravet på att ett ökat elevansvar är ett exempel på det, säger forskaren Åsa Söderström. Att eleven ska ta ansvar är en skyldighet som framgår av läroplanens demokratiska principer, men med skyldigheter kommer även rättigheter, till exempel att få utöva inflytande, men den kopplingen verkar saknas helt hos eleverna, visar Åsas avhandling.
Svenskt abstrakt:
Syftet med avhandlingen är att beskriva och analysera elevers och lärares syn på elevers ansvar för sitt skolarbete och hur denna relaterar till en mer övergripande skol- och samhällsideologi. Analysen är inspirerad av Giddens struktureringsteori och begreppen diskursiv medvetenhet, praktisk medvetenhet, regler, rutiner och resurser.
På skolnivå kommer elevers och lärares syn på elevers ansvar för sitt skolarbete till uttryck i deras praktiska och diskursiva medvetande. För att fånga detta medvetande gjordes observationer under femton lektioner i skolår 9. Dessa lektioner, studiepass , hade införts för att öka elevernas valfrihet, flexibilitet och ansvarstagande. Sextioåtta elever och tjugotvå lärare intervjuades. Den ideologi som kommer till uttryck i elevers och lärares syn på elevers ansvar relateras till skolans officiella ideologi som den kommer till uttryckt i skolans styrdokument. Slutligen gjordes en analys inspirerad av två begrepp som Anthony Giddens och Ulrich Becks använder i sina beskrivningar av det högmoderna samhället, individualism och värderelativism.
Resultaten visar en diskursiv samstämmighet mellan lärare och elever när det gäller innebörden i elevers ansvar för skolarbetet. Ansvar för skolarbetet var för-givet-taget och innebar att göra skoluppgifterna och lämna in dem i tid. Både lärare och elever uttryckte att många elever har svårigheter att ta detta ansvar. Det rådde också en diskrepans mellan elevers diskursiva och praktiska medvetande.
Regler och rutiner skapades av lärarna i syfte att kontrollera det friutrymme som erbjöds under studiepassen. Eleverna legitimerade lärarnas kontroll men i praktiken bjöd de också motstånd mot kravet på ansvarstagande.
Den övergripande analysen identifierade tre områden som är viktiga att beakta i fortsatta undersökningar och i diskussioner i undervisningspraktiken. Ansvar och lärande: Ansvar sågs som en del av en göra-kultur separerad från lärande. Kravet på elevers ansvar sågs främst i relation till elevers individuella arbete. När lärandet ses som ett individuellt projekt leder detta till att ansvar också ses som något individuellt. Den frihet som erbjuds under studiepassen används av både lärare och elever till att umgås och skapa goda relationer. Detta betyder att relationer inte skapades genom arbetet utan trots detta. Ansvar och elevsyn: I elevers och lärares syn på ansvar framträdde en rad olika bilder av eleverna. De var bekväma, luststyrda, rationella och/eller ansvarstagande men inte alltid på skolans villkor. Eleverna erbjöds frihet att välja men de hölls också ansvariga för konsekvenserna. Elever ansåg att den frihet som erbjöds gjorde det möjligt att välja att inte arbeta. I skolan blir detta i realiteten ett icke-val då det får oönskade konsekvenser vid bedömningen av elevers skolprestationer. Friheten var i realiteten begränsad och villkorad. Ansvar som en demokratisk princip: Den tydliga koppling mellan ansvar och inflytande som kommer till uttryck i skolans styrdokument gick inte att finna i elevers och lärares syn på ansvar. Eleverna erbjöds inflytande över vilka arbetsuppgifter de skulle välja att arbeta med under studiepassen. De inbjöds inte att delta i skapandet av reglerna och rutinerna för arbetet eller att påverka arbetsuppgifternas innehåll och skolans arbetsmiljö. Eleverna efterfrågade inte mer inflytande. De fruktade att det skulle leda till kaos. Den åtskillnad mellan inflytande och ansvar som framkommer i undersökningen kan ses som en försvagning av idén om ansvar som en av de demokratiska principerna.
Slutsats: synen på elevers ansvar för sitt skolarbete var byggt på en individualistisk ideologi, vilket kan kopplas till Giddens och Becks beskrivning av högmoderniteten. I kontrast till deras beskrivning av högmoderniteten visar mina resultat inga tecken på värderelativism.
Sidan publicerades 2006-10-16 00:00 av
Sidan uppdaterades 2012-05-03 10:06 av