Hoppa till sidinnehåll
Elevhälsa

Att leva bortom könsnormerna: Barns, ungdomars och föräldrars levda erfarenheter inom en cisnormativ kontext

Publicerad:17 november

Kristiina Tyni vill med sin avhandling bidra med kunskap om levda erfarenheter hos barn och ungdomar som identifierar sig som något annat/andra kön än det tilldelade vid födseln samt av att bli förälder till ett barn som uttrycker en normbrytande könsidentitet.

Författare

Kristiina Tyni

Handledare

Docent Anna Bratt, Linnéuniversitetet

Opponent

Docent Ida Linander, Umeå universitet Idor Svensson, Linnéuniversitetet Matilda Wurm, Örebro universitet

Disputerat vid

linnéuniversitetet

Disputationsdag

2025-11-28

Institution

Institutionen för psykologi

Abstrakt

Syfte: Forskning om ungas levda erfarenheter av normbrytande könsidentiteter, liksom deras föräldrars, är begränsad. Denna avhandling ökar, fördjupar och nyanserar denna kunskap.

Teoretiskt ramverk: Avhandlingens vetenskapsteoretiska ramverk kombinerade kritisk realism och fenomenologi. Psykologiska teorier om minoritetsstress och coping, begreppet emotionellt arbete, samt filosofisk teori om erkännande och queera fenomenologiska begrepp användes.

Metod: Avhandlingen består av fyra delstudier. Den första är en systematisk litteraturöversikt av internationella kvalitativa studier om unga transpersoners erfarenheter och coping. De övriga tre är intervjustudier med svenska barn med normbrytande könsidentitet 4–12 år, ungdomar 13–16 år och deras föräldrar. De ungas intervjuer analyserades genom Reflexiv Tematisk Analys, medan en Reflekterande Livsvärldsansats genomsyrade föräldrastudien.

Resultat: De unga deltagarna beskrev olika utvecklingsvägar till sina normbrytande könsidentiteter, där könsnormer och okunskap om könsvariation begränsade processen. Redan de yngsta vittnade om normativa förväntningar från omvärlden som påverkade dem negativt. Tonåringarna beskrev hur deras cisnormativa kontext förstärkte känslor av stress och utanförskap, även på en existentiell nivå. Mikroaggressioner, såsom felkönanden, var centrala stresskällor. De unga fick utföra kontinuerligt emotionellt arbete för att skapa erkännande. Erkännande och stöd, särskilt genom social transition och trygga sammanhang i familj, skola och sociala sammanhang, minskade bördan och ökade välmående.

Fenomenet att bli förälder till ett barn som uttrycker en normbrytande könsidentitet erfors som att befinna sig i existentiell rörelse genom obekant terräng, en resa som påverkades av tidigare kunskap, känslomässig stress och barnets respons på erkännande. Den ledde ofta, dock ej alltid, till en mer flexibel syn på kön som även kunde upplevas befriande.

Diskussion: Ett viktigt bidrag är könsnormers negativa inverkan redan på små barns könsidentitetsutveckling och självbild. Det emotionella arbete som unga utför synliggörs även mer än i tidigare forskning. Detta arbete kan ses som uttryck både för ungas egen agens för att hitta nya vägar utanför de cisnormativa, och för en strukturell orättvisa där de tvingas bära ansvar för att skapa det erkännande som unga cispersoner ges automatiskt. Resultaten understryker vikten av ökad kunskap hos föräldrar, professionella och allmänhet för att kunna bistå med det bemötande, stöd och erkännande som är en förutsättning för ungas psykiska välbefinnande, liksom för praktiskt och existentiellt utrymme att kunna leva i enlighet med sin könsidentitet.