Att lita på processen: En rekonceptualisering av kollaborativa skrivprocesser inom en skol (musikal) kontext

Abstrakt

Denna avhandling handlar om kollaborativa skrivprocesser inom ramen för en skol(musikal)kontext. Avhandlingen är positionerad inom relationella ontologier, vilka syftar till att decentrera det enbart mänskliga och istället vända intresset mot det som blir till i mötet mellan det mänskliga och mer-än-mänskliga. I en skrivkontext kan det mer-än-mänskliga bland annat utgöras av materialiteter, teknologier, rum och affekter. Relationella ontologier intresserar sig för vad som blir till framom vad som är och uppfattar världen som ständigt i rörelse. Denna utgångspunkt får konsekvenser för hur nyckelbegreppen i denna avhandling, det vill säga kollaborativt skrivande, skrivprocess och manusskrivande, konceptualiseras. Men hur dessa begrepp empiriskt, teoretiskt, och metodologiskt kan förstås utifrån relationell ontologi är ännu underutforskat.
Syftet med avhandlingen att utforska och utveckla förståelserna av kollaborativa skrivprocesser i en skol(musikal)kontext genom att betrakta skrivande som relationellt. ”Skrivande som relationellt” innebär att skrivandet produceras relationellt mellan såväl mänskliga som mer-än-mänskliga deltagare. Avhandlingen undersöker två frågeställningar: I) Vad producerar en relationell förståelse av kollaborativt skrivande för skrivprocesser och manusskrivande samt för konceptualiseringen av dessa II) Vad producerar en relationell förståelse av manusskrivande för skrivpedagogiken?
Avhandlingen består av tre självständiga artiklar. Den första artikeln är en litteraturstudie som kartlägger forskningsfältet som rör kollaborativt skrivande på elevernas förstaspråk inom en skolkontext. Eftersom studien inte direkt behandlar skolmusikal står begreppet musikal inom parentes i titeln. Studien pekar på forskningsluckor kring användningen av relationella ontologier i forskningsfältet, att kreativt kollaborativt skrivande främst sker i lägre årskurser samt att endast begränsat med tidigare forskning har fokuserat på de tidigaste delarna i skrivprocessen såsom planering på de. Detta föranledde den andra artikeln som undersökte brainstorming i gymnasieelevers kollaborativa skrivande av ett skolmusikalmanus. Artikeln pekar på omöjligheten i att avgöra när brainstormingen äger rum i jämförelse med andra aktiviteter i skrivprocessen (t.ex. utkastskrivande och redigering). Vidare föreslår studien begreppet ”idéande” (idea-ing ”) som ett alternativ till brainstorming. Detta eftersom begreppet ”brainstorming” riskerar att begränsa eller försumma eller förbise de affektiva och kroppsliga aspekterna av att utforska och utveckla idéer, genom att i stället framställa det som en aktivitet som enbart sker i en ”storm i hjärnan”). Detta i sin tur ledde till den tredje artikeln i vilken fokus riktades mot hur sammanflätningar av mänskliga och mer-än-mänskliga deltagare gör skillnad i det kollaborativa manusskrivandet. Studien pekar på att sammanflätningarna för skillnad genom att innefatta både frigörandet av spänningar och möjligheten att skapa nya idéer sammanflätningarna för. Vidare pekar avhandlingen på en spänning mellan det affektiva och idérika kollaborativa idéandet i jämförelse med de utmaningarna som uppstår när orden ska skrivas ner till dokumentet och både fånga kärnan i innehållet och få till rätt typografiska element.
Avhandlingen föreslår att kollaborativt skrivande rekonceptualiseras som flytande. En flytande förståelse av kollaborativt skrivande frångår ett synsätt som menar att kollaborativt skrivande antingen är en specifik aktivitet eller alltskrivande för att i stället omfamna att kollaborativt skrivande är både/och. Vidare föreslår avhandlingen att skrivprocesser med fördel kan betraktas som rhizomatiska, vilket innebär att omfamna rörigheten, det icke-linjära och något som äger rum mellan olika deltagare i stället för enbart i individen. Avhandlingen lyfter även fram vikten av att förstå relationen mellan produkten och processen, särskilt inom musikalmanusskrivande, som sammanflätad i stället för som en dikotomi. Genom att förstå relationen mellan process och produkt som sammanflätad (vilket typografiskt uttrycks som process↔produkt) blir förståelsen för produkten också rörlig i stället för statisk.
Sammantaget pekar avhandlingen på kollaborativa (manus)skrivprocesser som röriga och rörliga. Trots att detta gör skrivandet och skrivundervisningen mer komplex pekar avhandlingen på att det finns ett mervärde i att lita på processen som ett aktivt görande. Att lita på processen innebär att ha ett ovanifrånperspektiv på vem, vad, hur och när det kollaborativa skrivandet äger rum, och att aktivt välja att lita på processen fastän den är rörig och rörlig.