Hoppa till sidinnehåll
Lärarutbildning

Att träna relationskompetens med avatarer. Virtuella simuleringar som verktyg för framtidens speciallärare och specialpedagoger

Publicerad:19 maj
Uppdaterad:9 september

Sofia Lindberg vill med sin avhandling bidra med kunskap om hur virtuella simuleringar med avatarer kan stödja utvecklingen av blivande speciallärares och specialpedagogers relationskompetens, både generellt och specifikt gällande neuropsykiatriska svårigheter.

Författare

Sofia Lindberg

Handledare

Professor Daniel Östlund, Högskolan Kristianstad. Professor Jonas Aspelin, Högskolan Kristianstad. Professor Anders Jönsson, Högskolan Kristianstad

Opponent

Professor Jenny Wilder, Stockholms universitet

Disputerat vid

Högskolan Kristianstad

Disputationsdag

2025-05-23

Abstrakt

Avhandlingsprojektets övergripande syfte är att bidra med kunskap om hur virtuella simuleringar med avatarer kan stödja utvecklingen av blivande speciallärares och specialpedagogers relationskompetens, både generellt och specifikt gällande neuropsykiatriska svårigheter. I avhandlingsprojektet används relationskompetensmodellen för att synliggöra hur speciallärar- och specialpedagogstudenters relationskompetens tar sig uttryck i interaktion med avatarer. Modellen har utvecklats i empiriska studier (se t.ex. Aspelin, 2018; Aspelin & Jönsson, 2019; Aspelin m.fl., 2021) och med stöd av Scheffs (1990, 1997) teori om sociala band. Ett kvalitativt angreppssätt har använts för att samla in och analysera data i syfte att besvara avhandlingsprojektets forskningsfrågor. I de empiriska studierna har intervju-och interaktionsdata samlats in för att få en djupare förståelse för hur blivande speciallärare och specialpedagoger interagerar med avatarer och hur de upplever denna interaktion. Analysen i de empiriska studiernabaserades på kvalitativ tematisk analys (Clarke & Braun, 2017), med fokus på att identifiera variationer i såväl deltagarnas interaktioner som i deras beskrivningar av desamma. Resultatet visar att forskning inom området virtuella simuleringar med avatarer och blivande speciallärares och specialpedagogers relationskompetens är ytterst begränsad. Avhandlingsprojektet bidrar vidare med ingående förståelse av hur blivande speciallärare och specialpedagoger uppfattar och praktiserar relationskompetens i avatarkontexten. Sammantaget tyder resultatet på att virtuella simuleringar med avatarer kan vara ett fruktbart verktyg för att stödja utvecklingen av blivande speciallärares och specialpedagogers relationskompetens, både generellt och specifikt gällande neuropsykiatriska svårigheter. Baserat på resultaten föreslås virtuell relationskompetens som begrepp för att förstå och arbeta med det slags relationskompetens som är aktuellt i kontexten av virtuella simuleringar.