Barnträdgårdens vardagsliv. Institutioner, pedagogisk verksamhet och emotionshistoria i Västerås 1940–1970

Abstrakt

Denna avhandling undersöker vardagslivet i svensk förskoleverksamhet under perioden 1940–1970 med Västerås som lokal fallstudie. Studien utgår från ett teoretiskt ramverk som kombinerar vardagshistoria, emotionshistoria och socialisationsteori. Med stöd i ett omfattande arkivmaterial förenar analysen kvalitativ tolkning med kvantitativ kartläggning.

Resultaten visar att Västerås utvecklade en av Sveriges mest expansiva förskolesektorer långt före de nationella reformerna. Redan innan 1970-talets politiska förändringar hade staden etablerat ett diversifierat system som omfattade barnträdgårdar, daghem, koloniverksamhet och organiserad lekplatsverksamhet. Dessa verksamheter fyllde både pedagogiska och socialpolitiska funktioner och präglades av gemensamma drag, såsom liknande material, återkommande aktiviteter och leddes av barnträdgårdsledarinnor.

Analysen visar vidare att vardagen i barnträdgårdarna följde en pedagogisk rytm där ledarledda aktiviteter varvades med fria sysselsättningar. Skapande verksamhet, bygglek, sagoberättande och rollekar utgjorde återkommande inslag, och ledarinnorna dokumenterade hur barnen orienterade sig i dessa sammanhang. Kreativitet, företagsamhet och samarbetsförmåga framträdde som centrala delar av socialisationen, samtidigt som könsspecifika mönster framkom i barnens användning av material, trots att tillgången till dem var likvärdig.

Ett centralt bidrag i avhandlingen rör känslornas historia. Analysen synliggör en bred emotionell ordbok genom vilken ledarinnorna beskrev barnens känslor. Känslor som glädje, rädsla, ilska och ledsamhet framträdde i återkommande mönster, och ledarinnorna fungerade som emotionella normförmedlare genom att uppmuntra vissa uttryck och dämpa andra. Emotionell reglering framträder därmed som en central dimension av socialisationen, formad genom språk, förväntningar och vardagliga rutiner.

Abstract in English

This dissertation examines everyday life in Swedish ECEC during 1940–1970, using Västerås as a local case. The study draws on a framework combining the history of everyday life, the history of emotions and socialization theory. Based on extensive archival materials, the analysis integrates qualitative interpretation with quantitative mapping. The results show that Västerås developed one of Sweden’s most expansive ECEC sectors well ahead of national reforms. Before the policy changes of the 1970s, the city established a diversified system including kindergartens, day nurseries, colonies and organized park activities. These institutions served both pedagogical and social welfare purposes and shared core features such as similar materials, recurring activities and leadership by kindergarten teachers.

The analysis further shows that the everyday life of kindergartens followed a pedagogical rhythm where teacher-led activities were interspersed with free and open-ended sessions. Crafts, block building, storytelling and roleplay were recurring activates, and teachers documented how children navigated these settings. Creative expression, practical learning and cooperation formed central aspects of socialization, while gendered patterns emerged in children’s use of materials, despite access to them being uniform. A key contribution concerns the history of emotions. The analysis reveals a broad emotional dictionary through which teachers described children’s feelings. Emotions such as joy, fear, anger and sadness appeared in recurring patterns, and teachers acted as emotional norm setters by encouraging some expressions and moderating others. Emotional regulation thus emerged as a central dimension of socialization, shaped through language, expectations and everyday routines.