Distributed leadership in local school organisations. Working for school improvement?

Mette Liljenbergs avhandling visar att skolledares kunskaper om hur förbättringsprocesser kan ledas påverkar hur de organiserar för distribuerat ledarskap. Att ha förmåga att förbättra innebär att vara medveten om att förbättringsprocesser tar tid och kräver systematiskt lärande. De rektorer som har denna kunskap engagerar sig mer i praktiken, skriver hon.

Svenskt abstrakt:

Ur den svenska sammanfattningen på s. 99 ff:

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att organiseringen av distribuerat ledarskap på lokal nivå är ett resultat av ett samspel mellan institutionella ramar, specifika förhållanden på lokal nivå och varje enskild skolas historia. Normer och värden sätter ramarna för hur distribuerat ledarskap tolkas och förstås. Detta blir synligt genom organisatoriska strukturer och ledarskapspositioner men även genom hur skolledare och lärare formar sina roller och relationer och försöker skapa mening i vad det innebär för dem att vara skolledare eller lärare i en distribuerad ledarskapspraktik i deras specifika skolorganisation. Avhandlingen visar tydliga skillnader mellan de tre fallskolorna och därmed att det finns utrymme för lokala tolkningar om vad distribuerat ledarskap innebär och hur det kan organiseras. I de tre skolorna var ett sätt att organisera för distribuerat ledarskap att införa organisatoriska strukturer som möjliggjorde för lärarna att träffas, dela ansvaret för den pedagogiska praktiken och utvecklingen av den. Ett exempel på detta var arbetslag som fanns i alla tre skolor, men som genom olika förståelser ledde till olika utfall. I de tre skolorna fanns även ytterligare organisatoriska strukturer. Dessa strukturer skilde sig åt mellan skolorna och kan förklaras av de lokala förståelseramarna och skolornas historia. Norra skolan hade ämnesgrupper, Västra skolan en lärgruppsorganisation och Södra skolan en gemensam utvecklingsgrupp. Ett annat sätt att organisera för distribuerat ledarskap var att införa ledningsuppdrag för lärare kopplade till de organisatoriska strukturerna. Ledningsuppdrag som tilldelas lärare kan anses vara väletablerat i den svenska kontexten och grundat i en tanke om en mer kollektiv ledningsorganisation och en idé om att lärare ska vara delaktiga i beslutsfattandet på lokal nivå. Resultaten visar emellertid att lärarnas osäkerhet om vad uppdragen gäller och den nära kopplingen till rektorn gör det svårt för dem att verka som ledare. En del kollegor uppfattade dessa lärare som ansvariga för att driva igenom skolledningens idéer även om intentionen var en annan. Andra kollegor uppfattade lärare med ledningsuppdrag mer som handledare och som mentor i ett kollektivt lärande. Avhandlingen visar att skolledarna i stor omfattning lämnar det öppet för lärarna att bestämma vilket innehåll och vilken inriktning de grupper och ledningspositioner som utgör den lokala organisationen ska ha. Istället för att utöva sin formella makt försöker skolledarna påverka lärarna genom att ge dem mer eller mindre stöd för de förslag som de lägger fram. Samtidigt har skolledarna i andra frågor begränsad legitimitet och därmed små möjligheter att påverka lärarna. Sådana frågor kunde exempelvis röra användandet av nya bedömningsmodeller och undervisningsupplägg. Detsamma gäller för lärare med ledarskapsuppdrag som för att legitimera sina roller och få gehör för sina idéer behöver skapa goda relationer med lärarna. Distribuerat ledarskap har blivit kritiserat för att användas normativt.

Resultaten i denna avhandling visar att kvalitén i det distribuerade ledarskapet grundas i de specifika förhållandena på lokal nivå. Ett distribuerat ledarskap är därmed ingen garanti för att förbättringskapacitet och skolförbättring kommer till stånd. För att driva en verksamhet som främjar socialt lärande och kollektivt förbättringsarbete med fokus på måluppfyllelse behöver de lokala normerna och värderingarna göra det möjligt att ta ett gemensamt ansvar för förbättringsarbetet. För att detta ska vara möjligt krävs en organisation som präglas av tillit. Resultaten visar även att skolledningens kunskaper om hur förbättringsprocesser kan ledas påverkar hur de organiserar för distribuerat ledarskap. Att ha förmåga att förbättra innebär att vara medveten om att förbättringsprocesser tar tid och kräver systematiskt lärande. De rektorer som har denna kunskap engagerar sig mer i praktiken. De bidrar genom att understödja förbättringsprocessen med frågor och andra redskap som håller riktningen och driver framåt. När både ledare och lärare har en lärande inställning till förbättringsarbete möjliggör detta även för att professionellt lärande gemenskaper utvecklas. Om det gemensamma engagemanget inte finns visar den här studien att ett indirekt pedagogiskt ledarskap
som skapar förutsättningar genom organisering och ledningsuppdrag inte är tillräckligt. Då behövs snarare ett direkt pedagogiskt ledarskap som engagerar sig i den pedagogiska undervisningspraktiken. Resultaten från avhandlingen visar avslutningsvis att lokala normer och värderingarna
fungerar som en motkraft till de nyliberala styrningsideal som under senare tid kommit att prägla det svenska utbildningssystemet.

Läs hela avhandlingen Distributed leadership in local school organisations. Working for school improvement? här (pdf)

Sidan publicerades 2015-09-07 11:34 av Susanne Sawander
Sidan uppdaterades 2015-10-07 09:59 av Susanne Sawander