Elevskap och elevskapande: Om formandet av skolans elever
Svenskt abstrakt:
Min avhandling utforskar två olika aspekter av hur skolelever konstrueras. De två undersökningar som görs har sin teoretiska bas i Foucaults begrepp governmentality respektive conduct of conduct, två sammanlänkade begrepp som handlar om styrningen av människors uppträdande. Den första studien undersöker konstruktionen av idealeleven i två läroplanstexter från 1969 och 1994, Lgr 69 respektive Lpo 94. Den andra studien fokuserar hur elever konstrueras och konstruerar sig själva i skolkontexten. De metoder som används är textanalys samt gruppintervjuer.
Läroplansstudien beskriver elevers önskvärda förmågor och egenskaper i vår nu gällande läroplan, samt i den läroplan som togs i bruk för fyra decennier sedan. I studien framgår att bilden av idealeleven som ärlig, hjälpsam, tålmodig och omtänksam under de senaste fyrtio åren har ersatts av föreställningen om en ansvarstagande, reflekterande, aktiv och kritisk individ. I läroplansstudien utarbetas även ett subjekt med rakt motsatta förmågor (s k binära motsatser eller dikotomier) för att visa antitesen till den demokratiska eleven /samhällsmedlemmen. Den analys som görs av läroplansstudiens resultat handlar om hur önskvärda förmågor hos idealeleven hänger samman med skolarbetets utformning och interaktionen mellan lärare och elever.
Den andra studiens tema är hur eleverna själva anser att en god elev ska vara/uppträda. Jag har genomfört gruppsamtal med nioåriga elever om att lyckas respektive att misslyckas som elev. Analysen behandlar vad en grupp elever samtalar om, hur de gör det och vem som får tala när. Resultatet visar att för dessa nioåriga elever är relationerna med kamraterna det mest centrala under skoldagen och att det traditionella skolarbetet såsom läsning, skrivning och räkning inte förknippas i någon högre grad med att lyckas eller misslyckas i skolan. Det absolut största misslyckandet är att inte ha tillgång till några kamrater. Genom att behärska en rad outtalade regler gällande att vara skolflicka eller skolpojke betraktas barnen av sin omgivning som vanliga, normala och godtagbara elever. De flesta lyckas lära sig dessa regler för uppträdandet utan större svårigheter, men en och annan misslyckas med detta och blir på ett eller annat sätt utesluten från andra elevers aktiviteter. Att positionera sig själv och andra är en grundläggande del i interaktionen med andra elever och sker kontinuerligt och i en ständigt pågående process. Positionering handlar i det här sammanhanget inte främst om det vi vanligen kallar status, utan avser det människor gör så snart vi träffar en annan människa: Vi ställer oss frågan Vem är du och vem är jag nu och i den här situationen? och försöker genom interaktion med den andra att få svar på den frågan. Eleverna har olika tekniker för att positionera sig själva och varandra och använder dessa tekniker mer eller mindre frekvent. Vissa elever är mer tävlingsinriktade än andra och bär på en mer hierarkisk idé vad gäller den egna positionen, medan andra visar litet intresse för att jämföra och positionerar sig själva och andra utan att tävla och jämföra.
I diskussionskapitlet, till sist, jämför jag det jag kallar läroplansdiskursen och elevdiskursen avseende vilka förmågor idealeleven bör vara i besittning av.
Sidan publicerades 2009-04-06 00:00 av
Sidan uppdaterades 2012-03-29 13:28 av
