Ett barn är oss fött: Att bli förälder när barnet har en funktionsnedsättning – ett beskrivande och tolkande perspektiv
Den bild som professionella inom vård och habilitering förmedlar av barnet är väldigt betydelsefull, säger Elisabeth Lundström. Professionell, enligt föräldrarna, är den som ser barnet och framhåller dess förmågor.
Svenskt abstrakt:
Ett barn är oss fött, är det vackraste uttrycket för att man kan hysa hopp och tillit till världen, enligt Hanna Arendt. Arendt beskrev hur varje människas födelse är början på någonting nytt, något som också vill framhållas med avhandlingens titel. Titeln markerar också det faktum att det barn som föds med en funktionsnedsättning på ett särskilt vis blir samhällets barn.
Syftet med föreliggande studie är att beskriva upplevelsen av att bli förälder när barnet har en funktionsnedsättning. Utgångspunkten är tagen i ett relationellt perspektiv. De teoretiker som fått ge sina bidrag är, förutom Arendt, Buber, Stern och Winnicott. I analysen av berättelserna har inspiration hämtats från Ricoeur i en hermeneutisk fenomenologisk ansats. De teman som avhandlingen utgår ifrån är möten och dessa är mötet med barnet, mötet med omgivningen och mötet med professionella. 30 föräldrar, 19 mödrar och 11 fäder, har berättat om sina upplevelser av föräldraskapet.
Beskedet om barnets funktionsnedsättning upplevdes kaotiskt och omvälvande av föräldrarna. Många starka och olika känslor kom i omlopp. Föräldrarna kunde uppleva sig vara utkastade från världen och att framtiden i ett slag togs ifrån dem. Framtiden blev det som oroade och den fråga som utmejslades var: Hur kan man leva sitt liv?
Många professionella blev inblandade kring barnet, vilket både kunde bli till nackdel och fördel för familjen. Professionellas attityd och uttalanden om barnet hade stor påverkan och följde över tid.
Samtidigt som barnet på ett sätt blev samhällets barn hade föräldrarna en känsla av att de måste föra en kamp för sitt barn i samhället, en sorts kärlekskamp som gällde att barnet skulle bli betraktad efter sina förutsättningar. En kärlekskamp hade också inledningsvis gällt för en del föräldrar i deras egen inre kamp i att kunna närma sig barnet. Därmed blev kärlekskampen dubbel.
I det nya trevande föräldraskapet handlade det om att finna sin plats i världen och att finna ett sätt att vara. I samvaron med barnet konkurrerade två olika varanden under den första tiden, att vara och att göra .
Med tiden kunde sorgen över beskedet separeras från barnet och det blev barnet som hjälpte till att bära sorgen över beskedet.
I avhandlingen diskuteras föräldrarnas situation, med avstamp i de frågeställningar som Stern menar att föräldrar har att hantera. Även hur lek och träning förhåller sig till varandra diskuteras, liksom berättandets betydelse och professionellas ansvar.
Med föräldrarnas berättelser som grund föreslås hur ett specialpedagogiskt perspektiv kan konkretiseras och hur några specialpedagogiska uppgifter därmed kan urskiljas.
Sidan publicerades 2007-11-08 00:00 av
Sidan uppdaterades 2012-04-26 09:44 av
