Executive functioning in Swedish youth. Informant perspectives, developmental patterns, and links to clinical profiles, mental health, and academic achievement

Abstrakt

I denna avhandling undersöktes exekutiva funktioner (EF) hos svenska barn och ungdomar. EF definierades som en uppsättning neurokognitiva processer som reglerar kognitiva, emotionella och beteendemässiga aktiviteter, viktiga för målinriktat handlande. EF bedömdes med hjälp av själv-, föräldra- och lärarskattningar av den första och andra upplagan av Behavior Rating Inventory of Executive Function (BRIEF och BRIEF2). Ett huvudsakligt syfte med avhandlingen var att utvärdera den svenska versionen av BRIEF2 i en svensk kontext (Studie I). Vidare undersöktes EF i kliniska grupper, vilka innefattade ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), samt psykiatriska tillstånd såsom tvångssyndrom (OCD), ångest och depression (Studie II och III). Slutligen analyserades sambanden mellan EF, psykisk hälsa och skolprestationer hos svenska högstadieelever (Studie IV).

Studie I bekräftade BRIEF2:s ursprungliga trefaktorsstruktur (beteende-, emotionell- och kognitiv reglering). Ålders- och könsskillnader varierade beroende på informant: ungdomar rapporterade ökade EF-svårigheter med stigande ålder, medan föräldrar och lärare rapporterade minskade svårigheter. Flickor självrapporterade fler EF-svårigheter än pojkar, medan föräldrar och lärare generellt sett rapporterade motsatsen, förutom för emotionell kontroll. Samtliga skillnader hade små effektstorlekar.

Studie II visade att ungdomar med OCD eller ångestsyndrom uppvisade måttligt förhöjda EF-svårigheter jämfört med jämnåriga utan diagnos, men de kliniska grupperna skilde sig inte signifikant från varandra. EF var inte associerat med specifika OCD-dimensioner, symtomsvårighetsgrad eller behandlingsutfall.

I Studie III uppvisade ungdomar med NPF omfattande EF-nedsättningar inom samtliga domäner, oavsett komorbiditet, jämfört med både icke-NPF-gruppen (dvs. ångestsyndrom) och kontrollgruppen. Även grupperna icke-NPF och kontroll skilde sig signifikant åt på sex av de nio EF-domänerna, med måttliga effektstorlekar. Ungdomar med dubbeldiagnos (ADHD och Autism) uppvisade större EF-svårigheter än de med en enbart en NPF-diagnos.

Studie IV visade att ungdomar med självrapporterade NPF rapporterade signifikant fler EF-svårigheter, särskilt hos de yngre eleverna. Självskattade EF var starkt kopplade till internaliserande symtom (t ex ångest och depressionsproblematik), medan lärarskattningarna visade svagare samband, vilket antyder att dessa svårigheter kan vara mindre synliga i klassrumssammanhang. Flickor självrapporterade fler EF-svårigheter, medan lärare skattade pojkars svårigheter som mer utmärkande. Lärarskattade EF visade sig vara den starkaste prediktorn för skolprestationer (betyg). Hos flickor förstärkte internaliserande symtom (ångest och depression) sambandet mellan EF och skolprestation, vilket potentiellt speglar kompensatoriska strategier.

Sammantaget bidrar dessa resultat till ett relativt outforskat område: beteendemässiga, vardagliga EF hos svenska barn och ungdomar, bedömda utifrån flera informanter. Centrala slutsatser är att det är viktigt att beakta både informant- och könsperspektiv, liksom specifika EF-domäner (t.ex. flexibilitet, emotionell kontroll, organisation) i relation till psykisk hälsa och skolframgång. Avhandlingen diskuterar metodologiska och konceptuella utmaningar relaterade till EF-begreppet och uppmuntrar framtida forskare att förfina bedömningen av EF och att särskilt undersöka själv- lärar- och föräldraskattade EF hos flickor.