Pontus Folkesson vill med sin avhandling om skolreformen 1620 ge en ny bild av utbildningens betydelse under tidig modern tid.

Hur har diskursen om skolämnet psykologi utvecklats och förändrats under tiden för de stora reformerna av den svenska gymnasieskolan? Det är en av frågorna som Ebba Christina Blåvarg undersöker i sin avhandling.

Jonas Söderqvist har i sin avhandling undersökt vertikal social rörlighet för elever på tre folkhögskolor, Brunnsvik, Väddö och Hola, under perioden 1906-1921.

Åsa Melin har forskat om etableringen av grundskolan åren 1950–1968 i två värmländska kommuner med skiftande lokala förhållanden och förutsättningar. Resultaten visar att införandet av grundskolan påverkades av lokala intressen och lokala förhållanden.

Matts Dahlkwist har i sin avhandling undersökt folkskolans väg till grundskola, betraktat ur ett historiskt-geografiskt perspektiv.  

I sin avhandling undersöker och analyserar Leo Berglund kritiskt tänkande som utbildningsmål.

Emil Marklunds avhandling riktar fokus mot de lärare som kom att arbeta i det framväxande skolsystemet under åren 1860 och 1940.  

Charlotte Baltzer har forskat om läraryrkets professionalisering genom att särskilt undersöka hur de fackliga organisationerna, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, argumenterat för införande av lärarlegitimation.

Sandra Hellstrand har undersökt varför Sverige inte fick någon lärlingslag trots att lärlingsfrågan sågs som tillräckligt betydelsefull för att utredas upprepade gånger under perioden 1890–1917.

Claudia Schumanns avhandling utgör ett inlägg i, och kritiserar och expanderar samtidigt, pågående diskussioner inom utbildningsfilosofin.

Leif Tjärnstig har forskat om Waldorfpedagogiken, dess tänkande och förhållningsätt.

Johan Wennström har bland annat undersökt inställningen till lärarnas inflytande i skolan sedan det sena 60-talet, regelverket för skolkonkurrens, kunskapssynen i skolan sedan slutet av 40-talet.