Dela:

Historiemedvetande och identitet: Om historiens närvaro i några estniska ungdomars liv

Fakta
Disputation

2010-09-24

Titel (sv)

Historiemedvetande och identitet: Om historiens närvaro i några estniska ungdomars liv

Titel (eng)

Historical Consciousness and Identity: On the Influence of History in some Estonian Young People´s Lives

Författare

Igor Potapenko

Handledare

Staffan Selander

Opponent

Professor Karin Sporre, Umeå universitet

Institution

nstitutionen för didaktik och pedagogiskt arbete

Lärosäte

SU – Stockholms universitet

Länkar
Läs Skolportens intervju med Igor Potapenko

Svenskt abstrakt:

Frågorna som jag behandlar i studien aktualiserades till följd av en särskild händelse i denestniska huvudstaden Tallinn under våren 2007, när myndigheterna tog bort det sovjetiskamonumentet, som föreställer en sovjetisk soldat under andra världskriget, från stadenscentrum. Monumentet hade olika betydelser för landets befolkning, beroende på hur deuppfattade olika historiska händelserna. När monumentet flyttades till krigskyrkogården ien annan del av Tallinn, hade ilska och frustration snabbt spritt sig bland den rysktalandebefolkningen och på mindre än ett dygn efter flytten blev Tallinns gator fyllda avprotesterande rysktalande ungdomar. Det övergripande syftet för denna studie är att belysarela­tionen mellan historie­medvetande och identiteter hos gymnasieungdomar i Estland.Jag inriktar mig på två elevgrupper i två estniska skolor med skilda undervisningsspråk.De följande frågeställningar är centrala för avhandlingen: Hur beskriver två grupper avestniska gymnasieungdomar, en estniskspråkig och en ryskspråkig, sin lilla historia?Hur kan man i undersökningsmaterialet relatera ungdomarnas lilla historia till den storahistorien och vad kan detta säga om deras historiemedvetande? På vilket sätt kan ungdomarshistoriemedvetande relateras till olika aspekter av deras identiteter?I studien anlägger jag ett historiedidaktiskt perspektiv. Jag var särskilt intresserad av attkoncentrera mig på två viktiga större områden inom historiedidaktiken, men jag är samtidigtmedveten om att historie­didaktiken har ett betydligt bredare innehåll. De historiedidaktiskafrågorna Vad? och Varför? fick implicit ett mer kvalificerad innehåll i undersökningen ände andra historiedidaktiska huvudfrågorna. Dessa frågor handlar bl.a. om urvalet av dethistoriska stoffet och, i bredare mening, historiens och historiemedvetandets roll i människanstillvaro. Vilken historia ska skolungdomarna studera och varför? Det är dessa frågor som ärav stor vikt när man försöker relatera ämnet till indivi­dernas identitetsskapande. Aspekternakring historieämnets innehåll och syftet med historieundervisningen generellt utgör enbetydande del inom historiedidaktiken. Vissa frågor har en framskjuten position i dennadiskussion, t.ex. frågan om förhållandet mellan individernas lilla historia och den storahistorien, samt samspelet mellan dessa historier i individernas identitetsskapande. På sammasätt är frågorna om vad som sker i mötet mellan individernas lilla historia och den storahistorien samt om ett sådant möte överhuvudtaget sker t.ex. i skolan också aktuella.I varje samhälle produceras olika gemenskaper. Kritiska händelser i samhället kan medverka ikonstitueringen och utvecklandet av historiemedvetande i en viss riktning, beroende påideologiska och etniska dimensioner. Detta avspeglas i individernas identitetsskapande. Deetniska gemenskapernas betydelse tenderar att öka just i samband med kritiskasamhällshändelser och när gruppens existens känns hotad. De olika samhällsinstitutionernatenderar att reproducera och förstärka dessa gemenskaper och de kollektiva bilderna.Globaliseringsprocessen, å andra sidan, motverkar betydelsen av etniciteten. Detta kommerinte fram i skolkontexten. Skolan erbjuder inga identitetsskapandeprocesser som alternativ tillskapandet och upprätthållandet av nationsstaten och det nationella projektet. I den estniskakontexten finns två parallella projekt. De estniska politikerna vill genom skolanshistorieundervisning reproducera och hålla nationsstaten och de nationella och etniskaidentiteterna levande. Upprätthållandet av den stora berättelsen, med begränsat utrymme föralternativa berättelser och inkluderandet av alla samhällsmedborgare, kan ses som instrument iideologins och politikernas tjänst. Med detta som grund ska sedan identiteter som grundas påglobalisering utvecklas. Samtidigt lever de estniska ungdomarna, oavsett bakgrund, redan idet globala . Deras identitetsskapande är inte förankrat i den stora berättelsen och detnationella projektet, utan riktar sig snarare på förståelsen av vad det innebär att vara en européeller en världsmedborgare. Detta kan gälla såväl de estniskspråkiga som de ryskspråkigaungdomarna. För de ryskspråkiga ungdomarna är dessutom problematiken aktuell kring fri-och rättigheter, deras legitimitet som samhällsmedborgare och möjligheterna till och viljan attskaffa sig estniskt medborgarskap, därmed också tillträde till den nationella gemenskapen.Dessa faktorer är viktiga i förståelsen av deras identitetsskapande under nyaglobaliseringsvillkor. Min samlade bild av ungdomarna i Estland är att det finns anledning atti större utsträckning tala om de gemensamma aspekterna i deras tillvaro, än de särskiljande.Det handlar mer om likheter än skillnader mellan de estniskspråkiga och de ryskspråkigaungdomarna. De är ungdomar som andra ungdomar i andra delar av världen. Däremotkommer olikheterna och de särskiljande aspekterna fram som tydligast just iskolsammanhang. Man kan diskutera och problematisera skolans roll i skapandet av dessaskillnader. Den politiska vilja att genom historiestudier stärka ungdomarnas identitet börockså problematiseras: Vilken historia ska studeras och vilken identitet ska tryggas? Man villskapa trogna samhällsmedborgare under de gemensamma villkoren. Samtidigt producerar ochkonsumerar olika individer och befolkningsgrupper idag sina egna historier som dock är inteoberoende av den stora historien. De olika kollektiva bilderna produceras också inomhistorieundervisningen i skolorna med såväl estniska som ryska som undervisningsspråk. Ibåda skolorna kommer inte ungdomarnas egna historier till uttryck. Med dessa historier somutgångspunkt skulle också de påbjudna kollektiva gemenskaperna kunna konstrueras underannorlunda villkor. Historieundervisningen i skolan kan inte samtidigt undvika att behandlahistoriemedvetandet som identitet och ställa den egna gruppen med de andra . I ställetkrävs ett kritiskt och reflekterat förhållningssätt med större hänsyn till elevernas egnaperspektiv och eget sökande. Med detta kan också förutsättningarna förbättras för attifrågasätta syftet och nyttan av olika nationella projekt och undgå skapandet av de olikapåtvingade identiteterna och gemenskaperna. Jag menar att en individualisering avhistorieundervisningen inte nödvändigtvist och inte enbart kan ske på basis av elevernasetniska identifikationer och kollektiva gemenskaper, utan att man fokuserar på och lyfter framenskilda elever oberoende av deras bakgrund. Historieämnet behöver släppa in nya ochannorlunda berättelser och perspektiv och låta dessa avspeglas i skolans historieundervisning.Samtidigt är det framför allt de enskilda elevernas egna berättelser som bör stå i fokus.Historieämnets innehåll och syfte att okritiskt ge plats åt den stora berättelsen och därmedockså förstärka den kollektiva gemenskapen är problematiskt under rådandesamhällsförhållanden.

Sidan publicerades 2010-09-02 00:00 av
Sidan uppdaterades 2012-03-27 16:33 av


Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med Ifous

Läs mer
Skolportens konferenser
5 mest lästa på FoU
Varför vi tror att läsning kan lösa samhällets problem

Debatten om litteraturkanon i skolan har gjort frågan om läsning central. Nu ska forskarna reda ut varför vi tror att läsning kan lösa så många av samhällets problem. ”Det handlar mycket om kulturens starka ställning och att vi vill framstå som bildade,” säger Daniel Pettersson, professor i pedagogik vid Högskolan i Gävle.

Mer än kompetensutveckling krävs för att möta att elever med autism

Kompetensutveckling kring autism och nya sätt att anpassa undervisningen gör att personalen i förskola och grundskolan känner sig tryggare i sin undervisning. Eleverna har dock svårare att identifiera skillnader. Ny forskning visar att det krävs mer än så, framför allt tid och resurser, för att elever med autism ska få bättre förutsättningar.

Så får elever med autism det bättre i skolan

Barn med autism far ofta illa i skolan. Lärare vill lära mer om autism för att möta elevernas behov. Men forskning visar att det krävs mer än så, framför allt tid och resurser, för att elever med npf-diagnoser ska få det bättre i skolan.

Forskaren om alla problem läsningen förväntas lösa

Vad är meningen med att fostra goda läsare? Svaret är inte givet och har förändrats över tid, menar ett forskarlag som är i färd med att undersöka saken. ”Idag ska läsning i högre grad bidra till ökad integration och andra samhälleliga mål”, säger forskaren Daniel Pettersson.

New research review questions the evidence for special education inclusion

A new research review finds inconsistent benefits for students with disabilities who learn alongside general education peers.

SKOLPORTENS MAGASIN
TEMA: Digitalisering
  Skolportens magasin nr 6/2022.

TEMA: Digitalisering

Tema: Digitalisering. Svensk skolas ambition att vara bäst i världen på digitalisering innebär både för- och nackdelar. Intervjun: Issis Melin har länge ägnat sig åt frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt henne är den nya läroplanen ett steg i rätt riktning.

Läs mer och prenumerera här!
Att läsa en avhandling

Att läsa en avhandling

Att läsa en avhandling handlar till stor del om att vaska fram det som är intressant – inte om att plöja sig igenom hela texten från början till slut. Här hittar du några tips på hur du gör det.

Läs mer
Skolportens digitala kurser