”Jag har hittat mig själv och barnen” – Barnträdgårdslärares professionella självutveckling genom ett pedagogisk-psykologiskt interventionsprogram.

Abstrakt

Det övergripande målet med pedagogiskt hand­lande beskrivs i avhandlingen i termer av människans människoblivande eller själv­utveckling. Självutveckling sker genom interpersonella relationer och är en fortgående process. Pedagoger som handhar de yngsta barnens fostran behöver själva ha en utvecklad pedagogisk relations­kompetens som innefattar en förmåga att handskas med egna och andras känslor. I syfte att utveckla yrkesverksamma barnträd­gårds­lärares (förskollärares) själv-i-relation genomfördes ett pedagogisk-psyko­logiskt interventions­program med åtta yrkesverksamma barnträdgårdslärare.I avhandlingens första del tecknas den teoretiska och kontextuella bakgrunden till tematiken. Här beskrivs hur programmet växer fram utgående från fenomeno­logisk-existentialis­tiska tankegångar och självpsykologisk teori och hur det därefter genomförs. I den andra delen beskrivs den empiriska undersökningen, vars syfte är att analysera och beskriva dels de kvalitativa förändringar i barnträdgårdslärares fenomenologisk-existentia­listiska professions­kompetens som framkommer genom programmet, dels de utmärkande dragen för för­ändringsprocessen. Studien är kvalitativ med en fenome­no­logisk forsknings­ansats och tolk­ningarna sker hermeneutiskt. Studien har också gemensamma drag med praxisnära forskning, fall­studier och utvärderings­forskning. För datainsamling användes intervjuer kompletterade med fältanteckningar och videobandade observationer. Resultatet presenteras först som åtta fall­beskriv­ningar. Därefter redovisas och diskuteras de kvalitativa föränd­ringarna hos deltagarna i för­hållande till sju övergripande teman: fördjupad teoretisk förståelse, ökad bered­skap att ta barns perspektiv, förändrad hand­lingsberedskap, ökad själv­känsla, stärkt professionellt självförtroende, förändrat didaktiskt förhåll­nings­sätt och föränd­rade förhåll­nings­sätt i relationer. Dessutom sammanfattas och diskuteras den inre förändringsprocessens centrala drag, liksom betydelsen av den yttre processen, det vill säga interventions­programmets olika delmoment.Resultatet visar bl.a. att pedagogers själv-i-relation kan förändras genom ett fortbildningsprogram som inkluderar hand­ledning baserad på videoinspelade kommunikationssituationer mellan pedagog och barn. Det visar också på känslornas och reflektionens centrala betydelse i den förändringsprocess som leder fram till ett förändrat själv-i-relation. Studien får implikationer framför allt för lärarutbildning och lärarfortbildning.