Klassrumsinteraktion i högstadiets matematikundervisning: Analyser av epistemiskt och deontiskt drivna interaktioner i olika undervisningsaktiviteter

Abstrakt

Denna avhandling undersöker hur epistemiska och deontiska interaktionsmönster skapas i och genom klassrumsinteraktioner i högstadiets matematikundervisning. Tre lärare med respektive klass har observerats under den tid det tar att undervisa ett huvudområde i matematik.
I samband med lektionen har två aktivitetstyper identifierats. Den första
handlar om undervisning och matematik. Där uppstår aktiviteterna genomgång, eget arbete och prov. Den andra aktivitetstypen utgörs av olika förflyttningar som sker i samband med lektionstillfället. Där finns i stället ett fokus på att skapa smidiga växlingar mellan övriga aktiviteter. Förflyttningarna utgör den fjärde och sista aktiviteten som kallas passager.
För att kunna studera interaktionsmönster i dessa fyra aktiviteter används
social epistemik och social deontik: Social epistemik handlar om kunskap i interaktion, hur deltagarna orienterar sig till kunskap, gör anspråk på kunskap och vilken kunskap som har företräde. Social epistemik används för att analysera epistemiskt drivna interaktionsmönster i de undervisande aktiviteterna. Här studeras främst frågesekvenser och
etablerade klassrumsmönster som IRU. Resultatet visar bland annat att genomgången har en central position i undervisningen, men att den kan utformas på olika sätt med olika konsekvenser för deltagande och effektivitet. Det är i genomgången som eleverna presenteras för ny kunskap. Nästa aktivitet är eget arbete. Den tar vid efter genomgången och innebär en tillämpning av det nya som presenterats. Den tredje aktiviteten, prov, sker endast vid få tillfällen. Där blir deltagarrättigheterna förändrade. Där kan eleverna exempelvis inte få svar på alla sina frågor. Därför bildas speciella interaktionsmönster när närhetsparet fråga (elev) – svar (lärare) i viss mån sätts ur spel. Social deontik handlar om deltagarnas rättigheter att göra anspråk på sig själva och övriga i interaktionen. Social deontik används för att analysera deontiskt drivna interaktionsmönster, främst i de olika passagerna. Här analyseras direktiva sekvenser. Analysen visar exempelvis att de flesta passagerna går smidigt med korta och prefererade mönster, vilket tyder på kongruens mellan rättigheter och de anspråk som görs. Här utgör emellertid ankomstpassagen ett undantag. Där skapas även längre mönster när eleverna gör olika inkongruenta anspråk som inte accepteras av läraren.
Från ett vidare perspektiv visar analysen hur matematikundervisning
utformas idag. I jämförelse med tidigare forskning är det tydligt att undervis-
ningens utformning inte har förändrats nämnvärt, trots olika undervisnings-
trender och samhällsutveckling. Däremot har passagerna förändrats över tid, den tydligaste förändringen syns i ankomstpassagerna. Där visar tidigare forskningen passiv lärare som distanserar sig, vilket gör att eleverna i stort sett endast interagerar med varandra. Detta är en kontrast till den här studien, där läraren är aktiv, tar initiativ och gör både sig själv och eleverna delaktiga på olika sätt.