Kropp och makt i rörelse

Kropp och makt i rörelse

Avhandlingen Kropp och makt i rörelse handlar om kropp och politik, närmare bestämt om kropp, makt och styrning. Det är en berättelse om skolämnet idrott och hälsas undervisningspraktik, men också en berättelse om liberal styrningspolitik i det nutida samhället.

Avhandlingen tar sina teoretiska och metodologiska utgångspunkter i den franske sociologen och idéhistorikern Michel Foucaults arbeten om makt och styrning, och det forskningsfält som i hans efterföljd benämns governmentality. Inom detta fält behandlas hur nya makt och styrningsformer tagit form i takt med utvecklingen av den liberala demokratin i västvärlden. Ett övergripande syfte inom governmentalityforskningen är att klargöra relationen mellan reglering och gränssättning å ena sidan, och autonomi och egenansvar å den andra, det vill säga relationen mellan styrning och självstyrning. Dessa studier bedrivs företrädesvis som historiskt inriktade studier, där makt- och styrningsprocesser i en vidare politisk mening behandlas. I avhandlingen studeras hur makt- och styrningsprocesser framträder i en befintlig praktik, inte minst med avseende på hur processen styrning-självstyrning iscensätts, samt i vilken riktning styrningen sker. Med riktning avses innehållet i det styrningen vägleder mot där framför allt frågor om vilka kroppar och karaktärer som skapas i undervisningspraktiken uppmärksammas. Det empiriska materialet utgörs av 15 videoinspelade idrott och hälsa lektioner från 5 slumpvist utvalda skolor. Totalt har 12 lärare och 300 elever medverkat.

Centrala frågeställningar: Hur går det till när relationen mellan styrning och sjävstyrning iscensätts i verksamheten? Hur går det till när ett visst kunskapsinnehåll och ett visst vetande tar form? Hur bör eleverna handla, vad ska eleverna lära och idealt sett vilja? Vilka föreställningar om kroppen skapas i undervisningspraktiken?

Resultat
Bland allt det som sägs och görs i skolämnet idrott och hälsas undervisningspraktik finns det vissa saker som framstår som viktigare än andra. I verksamheten framträder främst fysisk ansträngning som det explicita syftet i de aktiviteter som utförs. Avsikten med denna fysiska ansträngning är framför allt att åstadkomma fysiologiska träningseffekter, så att syretransporterande organ och muskelstyrka ökar. De begrepp som företrädesvis används i samband med de fysiska aktiviteterna är jobbigt, svettigt, träning, motion, muskler och mjölksyra, som på skilda sätt hänvisar till träningsfysiologiska effekter. I samband med den fysiska ansträngningen åberopas naturvetenskaplig kunskap om kroppen, och det framstår som viktigt att eleverna förstår kroppen utifrån ett anatomiskt och fysiologiskt perspektiv. Den insikt som ska internaliseras är baserad på kunskaper om hur kroppen är uppbyggd och fungerar. Kunskapsinnehållet blir vägledande för individernas handlingar och sätt att tänka om kropp och rörelse, och kan förstås i termer av styrning, såtillvida att det naturvetenskapliga perspektivet erbjuder en tolkningsram för eleverna och blir på så sätt en del av kroppskonstitueringen ett påbjudet sätt att betrakta kroppen på.

Undersökningen visar emellertid att det inte enbart är de fysiologiska träningseffekterna som möjliggörs i verksamheten, det handlar också om att fostra goda karaktärer, det vill säga att forma rätta inställningar och attityder genom fysisk aktivitet. De rätta inställningar som framträder i samband med den fysiska ansträngningen är att eleverna bör vilja kämpa och ta i, vilja göra sitt bästa och vilja pröva de olika aktiviteterna som påbjuds. Den normativt rätta inställning som skapas i dessa handlingar kan beskrivas i termer av att det är bättre att vilja och prova, än att kunna och vara blasé och likgiltig. Att vilja samarbeta samt att vilja utmana till kamp visar sig också vara goda inställningar i verksamheten. Samarbetsaspekten framstår både som mål och medel då den form av samarbete som förväntas, och som eleverna bör relatera sig till, sker i termer av att vara ett lag som genom samarbete ska vinna över ett annat lag. Å ena sidan bör eleverna kunna enas med andra elever i något gemensamt, å andra sidan bör eleverna utmana och konkurrera.

Specifika styrningstekniker används som ett sätt att stödja och främja arbetet med självstyrningsprocessen. Olika former av positiva utlåtanden och uppmuntranden förstärker det rätta handlandet; när eleverna får positiv uppmärksamhet framhålls handlingen som önskvärd och riktig. Generellt kan sägas att berömmet ofta riktas till hela gruppen. Det är inte i första hand prestationen i utförandet som lovordas, utan att självstyrningen fungerar, det vill säga att eleverna vill anstränga sig fysiskt.

En annan form av styrningsteknik är att betona det lustfyllda och roliga med fysisk ansträngning, för att på så sätt åstadkomma en positiv upplevelse så att eleverna blir villiga att handla i linje med det önskvärda. Om den fysiska ansträngningen skapas som något lustfyllt kan en lyckosam påverkan engagera individerna i den eftersträvansvärda självstyrningen.

Eleverna förväntas styra sitt eget agerande i linje med ovan nämnda inställningar. Detta sker företrädesvis genom en vädjan till elevernas vilja. Viljekomponenten framstår som själva navet i karaktärsdaningen. Det handlar om ett formande av rätta attityder; eleven ska själv vilja det rätta. Denna form av styrning kännetecknas av normativa styrningssträvanden, där eleverna själva förväntas handla i linje med det som framstår som klokt, rimligt och rätt en relation mellan att styras av och att styra sig själv.

Fysisk ansträngning och rätta viljor är således styrningens riktning, och vädjan till viljan är den styrningsform som ska åstadkomma en relation mellan styrning och självstyrning. Det framträder alltså en styrningsform som inte karaktäriseras av en påtvingad styrning, det vill säga att eleverna beordras till att handla på vissa bestämda sätt. I stället riktas styrningen mot olika viljekomponenter där eleverna förväntas bli delaktiga och ta ett eget ansvar.

I idrott och hälsas verksamhet framstår fysisk ansträngning, träningsfysiologiska effekter och idrottande som en framkomlig väg till ett gott liv: att må bra, leva längre, hålla sig frisk och stark. Men, det tycks röra sig om något mer än så. Det gäller också att vara bra; att bli en viss typ av människa. Det gäller för eleverna att komma till insikt om hur kroppen ska vara och vad den ska göra, samt förståelsen av ett hälsosamt och moraliskt gott leverne som sammanfaller med det i kulturen rätta sättet att handla på det går inte bra utan ansträngning och aktivitet vare sig för samhället eller för den enskilde.

Diskussion.
I avhandlingen problematiseras den liberala styrningspolitikens eviga balansering mellan å ena sidan frihet och å andra sidan kontroll. Till skillnad från auktoritär styrning (kyrkliga plikter eller juridiska lagar) kännetecknas den liberala styrningspolitiken av normativa styrningssträvanden, där människor själva förväntas handla i linje med det som framstår som klokt, rimligt och rätt. Hur konsensus kring gemensamma normer ska skapas, och hur enskilda viljor och samhällets normer ska mötas, ter sig som en ständigt pågående kulturell process. Även om styrningsformer förändras verkar målet alltid vara detsamma; ett deltagande i gemensamma normer, anpassade till tidens krav.

Men styrningsformerna har i mångt och mycket förändrats; från predikan till dialog, tvång till frivillighet, kommandon till vädjanden till viljan, direktiv till framhållanden av det roliga. Det finns olika vägar att gå för att åstadkomma en relation mellan styrning och självstyrning. Men det jag vill framhålla är att den förskjutning av ansvar från stat till individ innebär en rad nya moraliska förpliktelser med krav på självreglering, självrealisering och egenansvar. I avhandlingen diskuteras dessa förpliktelser i termer av bland annat frihetens börda, plikten att hålla sig själv i form på frivillighetens väg, den omoraliska inaktiviteten och hur armhävningen blir rimlig.

Med det perspektiv som jag använder mig av i avhandlingen, är avsikten på inga villkor att kritisera enskilda aktörer. Min intention är att visa på tendenser i det samtida samhället. Jag formar en berättelse och pekar på hur vi alla blir en del av ett specifikt tänkande, inte minst när det gäller föreställningar om kropp och rörelse. Resonemangen som förs i avhandlingen kan ses som redskap för att kritiskt värdera och diskutera vad som innesluts och utesluts i en institutionaliserad verksamhet, hur det görs, och vilka konsekvenser det kan få i olika avseenden. Oavsett alla goda intentioner, där idéer om det goda samhället tillsammans med ett främjande av individens lycka och välfärd kommer till uttryck, vill jag betona vikten av att diskutera hur villkoren ser ut för människors möjligheter att se på såväl sig själva i egenskap av individer, som på sin omvärld.

I avhandlingen har jag sökt visa hur kroppen ingår i ett samhällspolitiskt sammanhang. Via kroppen görs individen delaktig i olika samhälleliga projekt: kroppsliga projekt som handlar om att bli en viss samhällsmedborgare. Kroppen får därmed symbolisera mötet i den komplexa relationen mellan individ och samhälle, där skolans verksamheter framstår som en plats där såväl politiska viljor som skapandet av nutida subjekt iscensätts. I studien har jag pekat på mötet mellan den generella samhällsnivån och den lokala handlingsnivån; ett möte mellan mikro och makro där såväl innehåll som process tas i beaktande. På så sätt har jag försökt att klargöra övergripande politiska sammanhang genom att illustrera hur de visar sig i vardaglig handling. På motsvarande sätt har jag försökt visa hur vardagliga handlingar kan förstås genom att sätta dem i relation till politiska tendenser i det samtida samhället. Det innebär ett uppmärksammande av hur aktiviteter som tycks vara triviala i sammanhanget, som armhävningar, hopprepshoppande och katthopp på plint, skapar vissa villkor för människan som samhällsvarelse.

Body and power in motion

This dissertation is concerned with body and politics, or, more specifi cally body, power and governance. The central question is how specific individuals and bodies are constituted in the teaching of Physical Education (PE) in school. Inspired by Foucaults work and the research fi eld that emanates from the concept of governmentality, one of the ambitions is to develop a method that facilitates the study of power and governance processes in teachers and students interactive actions and dealings. With the aid of this approach, 15 video-recorded physical education lessons in 5 Swedish nine-year compulsory schools are analysed in order to demonstrate how governance processes are included in the work and activities in terms of how the processes of governanceself-governance are staged, and the direction this takes. In using the term direction I am here referring to the content the governance is aiming towards, where the question of which subjects and bodies are constituted is of substantial interest. This means that the study not only focuses on what is done, but also on the way in which it is done, i.e. it analyses both process and content.The results show that physical exertion and the desire for physical work is a thread that runs though the analysed material. It is mainly scientifi c knowledge about the body that is referred to in actual teaching practice. This is displayed through the use of a scientifi cally inspired language when talking about the body, where effects on muscles and degrees of oxygen intake are considered in connection with the physical activities. In connection with physical exertion, pupils are encouraged to do their best, try the activities on offer, cooperate with others and face challenges. In line with the governmentality perspectives problematisation of the process governanceself-governance, the study highlights a governance mentality that is not characterised by coercion, but is rather directed towards different components of willingness where the students are expected to be participatory, take responsibility and govern their own actions in the direction of that which is most desirable and reasonable. The willingness component appears as the actual hub of character-building, were the students ought to be physically active, should want to do their best, be willing to try, should want to show solidarity and should want to defeat the others. The process of governanceself-governance is staged as different ways of appealing to ones willingness in the activities studied. Specifi c governance techniques are used to support and promote self-governance work, i.e. different forms of encouragement strengthen the correct action, emphasising physical exertion as pleasurable and focuses on the fact that we are all involved in a common project. In the dissertation it is shown how the body is included in a socio-political context. Through the body the individual is turned into a participant of physical projects concerned with becoming a certain kind of social citizen. The body thus symbolises the complex encounter between the individual and society. In this way the study demonstrates and highlights tendencies that are evident in modern society. It is thus a narrative that indicates how we all become part of a discourse system.