Kroppar i samspel: Ideal, gränser och dilemman i pedagogers kroppsliga interaktion med barn i fritidshem

Abstrakt

Avhandlingens syfte är att analysera vilken betydelse normer, ideal och organisatoriska förutsättningar har för pedagogers kroppsliga interaktion med barn i fritidshem. Avhandlingen syftar även till att synliggöra hur normer och omsorgsideal skapas, förhandlas och utmanas i denna interaktion. Det empiriska materialet består av observationer av pedagoger och barn tillsammans på fritidshem och intervjuer med dessa pedagoger. Materialet analyseras utifrån kroppsfenomenologiska och känsloteoretiska perspektiv, samt teoretiska perspektiv på barn och ålder.

Avhandlingens resultat visar hur rådande omsorgsideal i den kroppsliga interaktionen innefattar att vara tillgänglig för barns behov av närhet, att rikta fokus mot barns behov när de utför våldsamma handlingar, samt att agera mjukt och maktutjämnande i ordningsskapande situationer. Analyserna visar hur dessa omsorgsideal uttrycks genom känslorelaterade normer, såsom att vara lugn, neutral, fysisk och varm gentemot alla barn. Dessa omsorgsideal skapade dilemman för pedagoger, till exempel när de upplevde att de behövde neka barn närhet, använda fysiskt tvång, eller kände känslor som låg utanför etablerade känslonormer. Organisatoriska förutsättningar, framför allt stora barngrupper och otillräckliga stödinsatser för barn i behov av stöd, påverkade i vilken utsträckning pedagoger hade möjlighet att agera på sätt som de uppfattade som ideala i arbetet. Avhandlingen visar vidare hur normer relaterade till sociala kategoriseringar präglar antaganden om hur olika barn och pedagoger kroppsligen kan interagera med varandra. I synnerhet ifrågasätts pojkar och manliga pedagoger när det gäller tillgiven närhet.